44 minusgrader är verkligen kallt, hinner man tänka. Men DN är inte imponerade och förklarar för läsaren att det hade blivit betydligt kallare om det inte hade varit för den globala uppvärmningen. Man får en bild framför sig som liknar någon halvbra katastroffilm där människor fryser till is så fort de öppnar ytterdörren. Vilken tur i oturen ändå, med den globala uppvärmningen, hade man kunnat tänka.
Men det är inte DN:s perspektiv. Tvärtom faktiskt. Budskapet är att vi inte för ett ögonblick, ens vid extrem kyla, får sluta vara rädda för den globala uppvärmningen. Med stort pedagogiskt allvar förklarar DN att det är skillnad på väder och klimat. Vädret är som en hund, förklarar tidningen, som sniffar runt hit och dit, medan klimatet rör sig mer stabilt som husse som går stadigt med hunden längs med stranden.
Det är inte fel att nyhetsmedierna tar sitt ansvar och påtalar skillnaden mellan väder och klimat. Det är bara det att de brukar glömma bort det när värmeböljorna drar fram under sommaren.
Väderrekord åt ena hållet är alltid bevis för klimatförändringen. Väderrekord åt andra hållet behöver motbevisas med att det hade varit ännu värre utan klimatförändringen.
Inte minst SVT:s nyheter brukar hamna i fällan att börja prata om väder och sedan glida över till att diskutera klimatet, eller tala om klimatförändringar och illustrera det med enskilda väderfenomen.
Det är uppenbart att de här medierna inte litar på läsaren och tittaren. Tror de verkligen att den dubbla logiken inte genomskådas? De behöver bestämma sig för en förklaringsmodell och hålla sig till den om de ska ha kvar förtroendet på området. Frågan är, försiktigt uttryckt, lite för viktig för att tramsas bort.
Varför är inte det kalla extremvädret ett bevis på att klimatet blir kallare, och det varma extremvädret hade varit ännu mer förödande om det inte vore för den globala nedkylningen? De flesta av oss vet svaret på frågan. Men inte tack vare nyhetsmedias sammanblandning av väder och klimat.
En rationell och öppensinnad, men okunnig, person lär sig inte mer om klimatet av en sådan rapportering. Hade samma person läst DN:s klimatliknelse med mannen och hunden så hade läsaren kunnat tänka att den där mannen förr eller senare kommer vända tillbaka åt andra hållet. Ty det är vad hundpromenader längs med en strand brukar sluta med för att komma hem igen. Att klimatet rör sig stabilt fram och tillbaka är inte någon skräckinjagande sanning. Men det är kanske inte budskapet DN avser att sprida.
Ledarsidans krönikör Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.