Aldrig har så hårda straff utdelats till så unga personer, låter den dömda 17-åringens advokat meddela i så många medier han hinner med. Och det har han rätt i. Men han stannar inte där. Han tror dessutom att domarna är resultat av ett politiskt tryck på domstolen. Och klagar på den bristande förutsägbarheten. Han menar att domstolarna dömer olika, att straffen varierar från några års ungdomsvård till långa fängelsestraff. ”Nyss fick sådana här brott strax fyra års ungdomsvård. Nu får de långa fängelsestraff.”
Men försvarsadvokatens resonemang haltar. Praxis ändras delvis för att lagstiftningen ändras. Taket för ungas straff har höjts. Synnerligen försvårande omständigheter har införts. Är det någon gång praxis ska ändras så är det rimligen när lagstiftaren beslutat att höja straffen.
Visst spretar praxis, och det kan absolut vara ett problem för förutsägbarheten som rättsprincip. Men det är ju ett övergående problem tills ny praxis etablerats. Och dessutom ska man inte överdriva problemet i den aktuella situationen. Om nu gängkriminella ungdomar inte längre kan vara säkra på att få några års ungdomsvård för mord så är det kanske på tiden att just denna förutsägbarhet upphör.
Advokaten uttrycker sig lite som om det finns en opinion mot hårdare straff mot ungdomar. Men i det aktuella fallet finns det större skäl att tala om ett folkligt tryck för hårdare straff, snarare än ett politiskt tryck.
Vad tror han egentligen att den allmänna rättsuppfattningen är? När en 16-åring tar sig in i helt oskyldiga människors hem, avrättar en familjefar, tar sig till sovrummet och skjuter även mamman när hon håller i sina barn, varpå även ett barn träffas. Och sedan tar han sig till en lika oskyldig familj och mördar en 20-årig flicka och en 60-årig mormor.
”Brutala hänsynslösa avrättningar”, enligt domstolens ordförande. Rätten tycker att straffvärdet är 48 år. Straffrabatten blir alltså 75%.
Vi ska nog vara glada att det är domstolen som dömer och inte folkviljan i detta fallet. Och ännu gladare borde gärningsmännen och försvarsadvokaterna vara.
Det går att misstänka att de som är principiella motståndare mot hårdare straff ogärna vill bedöma enskilda brott. Det blir liksom olika bedömningar när man talar rent principiellt och när man tvingas se hänsynslösheten i ungdomarnas gängkriminalitet.
Det hör till försvarsadvokatens jobb att försvara sin klient i såväl domstol som i media. Men han bör i detta fallet inte förvänta sig någon allmän sympati för sin sak.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.