Den 18 juni blev Norrköping en säkrare plats. Då fick fyra stycken mördare livstids fängelse och två andra fängelse i sexton år för inblandningen i ett mord som skedde förra påsken. Det var en kriminell uppgörelse och mordet har kunnat lösas på grund av ett Encrochat-avslöjande.
Det slog ner som en bomb i den kriminella världen, att fransk polis knäckt en av de mest använda apparna för kommunikation mellan brottslingar, Encrochat. Nu har det kommit fram att amerikansk polis utvecklat och sålt en app åt andra kriminella samt att ytterligare en krypteringstjänst knäckts. På fler ställen i landet än Norrköping har brottslingar häktats och dömts på grund av detta. Skjutningar har sett en vikande trend. Det är ytterst glädjande.
Men att utländska stater genom medel som inte är tillåtna i Sverige avslöjar krypterad kommunikation mellan identifierbara personer som öppet diskuterar narkotikahandel och mordplaner är knappast en hållbar strategi för brottsbekämpning. Ändå har inrikesminister Mikael Damberg (S) tagit en så framträdande roll i att kommunicera polisens goda arbete att det går att tro att det är han själv som både knäckt apparna och gripit skurkarna. I själva verket gör han mycket lite för att situationen ska förbättras.
Sverige har nämligen en exceptionellt dålig situation gällande mord och kriminalitet. Inget annat västeuropeiskt land har en motsvarande trend med skjutvapenvåld. I många länder går våldet neråt, här skjuter det i höjden. Att Sverige ens fick tillgång till Encrochat berodde på att fransk polis och Europol insåg att det fanns oerhört många ärenden med svensk koppling där någon riskerade att mördas. Det var helt enkelt inte moraliskt försvarbart att hålla svensk polis utanför.
En del av den kriminella logik som lett till den svenska mordvågen beskrivs i Diamant Salihus bok Tills alla dör (Mondial, 2021), som handlar om konflikten mellan två kriminella nätverk i Rinkeby i Stockholm. Allt tar sin början i ett rån, där en yngre kriminell anser sig snuvad på sin del i rånet. Notera: inte sin del av bytet, för det var många som bedyrade för honom att han nog skulle bli belönad, utan för att han inte fick vara med att genomföra brottet. Han mördade en person han ansåg ha lurat honom, blev mördad själv och en våldsspiral som hittills skördat minst 12 människoliv på en plats där det bor knappt 17 000 människor.
Utvecklingen går att vända, men det kommer inte bli några permanenta förändringar av tillfälliga intrång i kriminellas kommunikationskanaler. För varje ny generation av kriminella vi sett i Sverige har våldet blivit grövre, mer urskillningslöst och fler människor har dött. Detta syns inte minst bland de kriminella nätverk som håller till i särskilt utsatta områden. Deras taktik för att ta makten har inte sällan berott nästan helt på viljan att mörda. Nästa generation är redan marinerad i precis samma empatilösa våldsnormer.
Salihus bok beskriver också den osannolika etniska segregationen som finns i Rinkeby, liksom den i många fall stora frånvaron av ett aktivt föräldraskap, där föräldrar urskuldar eller hjälper en kriminell livsstil. Men också hur olika personer sugs in och inte räds när döden kommer nära, utan hårdnar. Bryts inte den spiralen, spelar det ingen roll hur många Encrochattar som knäcks.
Henrik Hall är handläggare på Kristdemokraternas riksdagskansli och borgerlig skribent.