Jag tyckte det var dags för lite lyx i tillvaron och tog familjen på en så kallad staycation här nyligen. Unnade oss. Passade på. Förlängde sommaren. Och så vidare. Arsenalen av argument var helt enkelt många – och har sannolikt varsin hashtag på instagram. Det var nämligen där jag fick inspirationen; under en tid hade jag i allt fler sammanhäng läst om den här vardagsflyktsupplevelsen och kom till slut på mig själv med att känna att det var precis vad jag behövde. Innan jag väl betalade hade jag ju någonstans förstått, men initialt var jag faktiskt inte klar över att mitt val var resultatet av en modern marknadsföringskampanj.
Lurad är fel ord, men påverkad var jag ju helt klart.
Influencers kallas de, nutidens reklampelare. Budbärare av egna filosofier och (affärs-) idéer, men också av andras budskap och intressen.
Den här marknaden går så klart att kontrollera, och vid det här laget finns till exempel riktlinjer för hur samarbeten ska annonseras. En och annan får anmärkningar av Reklamombudsmannen – men de flesta seriösa aktörer försöker sannolikt hålla sig inom regelverken. För påverkansmöjligheterna är, tror jag, lika stora ändå. Man gillar helt enkelt sådant som den man gillar gillar – oavsett om denna gör det mot betalning. Och det finns i grunden inget dåligt i vara sig att ta till sig av andras åsikter eller att få betalt för att sprida dem.
Reglering och kontroll behövs i någon mån men det finns varken skäl eller möjligheter att hindra den här utvecklingen. Men alla måste förhålla sig till den. Aldrig har det väl varit så viktigt som nu att på allvar förstå innebörden av källkritik. Då och då kommer också politiska utspel om källkritik på schemat. Det ska väl nu inte behövas. Däremot bör det väl i någon mån prägla all undervisning -–och kräver väl som det mesta inom skolan helt enkelt att lärarkompetensen är tillfyllest. Men lika viktigt är givetvis att barnens föräldrar tar del av och framförallt guidar barnen genom de världar där barnen hämtar sin information.
Men en grundläggande koll på källor krävs på fler plan. Det gäller inte minst dem med mandat inom det offentliga och alltså makt över andras pengar. Och även om korruption inte hör till vanligheterna i Sverige beskrivs insikten om det ofta som naiv. Det är helt enkelt inte alltid helt lätt att veta vad som påverkat en. Pr, lobby- och intresseorganisationers verksamheter, de mer traditionella påverkansorganen, är precis lika lite som influencers av ondo. Tvärtom. Men i dagens enorma informationsflöde krävs helt enkelt filter, och det valda med stor omsorg. För sannolikt jublar väl någon mer än miljön över Miljöpartiets senaste förslag om statliga bidrag med upp till 10 000 kronor för elcyklar.
Det är en annan sida av myntet, men att välja sina filter är givetvis lika viktigt även där det inte finns ekonomiska intressen bakom informationsflöden. Turerna kring vem som egentligen vetat vad och när i härvan kring Transportstyrelsen är ett exempel på när informationsfiltren uppenbarligen inte fungerat. Men den organisatoriska filtreringen är jämförelsevist än mer komplext.
För på sociala medier och i dagstidningar (redaktionella annonsers till trots) borde det åtminstone inte vara svårt för oss att förstå vad vi får reda på, vem som vill att vi får reda på detta – och inte att förglömma; vad som någon kan ha skäl att lämna utanför. Och i dag bestämmer vi också relativt ofta själva vilka vi lyssnar på.
Det lilla äventyret var för övrigt alldeles ljuvligt. För som tur är väljer jag mina filter väl.