Om Ulf Kristersson är arg så säger han förstås till. Kanske skärper han rösten en liten aning men det kommer att ske i en huvudsakligen hövlig ton. Är han glad kommer han att le en aning och berätta att han är glad. Och av allt att döma är det väldigt svårt att få honom att ändra på sig.
Räkna med att det finns en uppsjö av människor runt omkring statsministern som har slitit sitt hår i sina försök att få honom att bli mer dynamisk. Att visa mer känslor. Kanske inte störtböla som Lille Skutt med flygande tårar eller glädjehoppa i en soffa à la Tom Cruise. Men lite mer i alla fall. Eller försökt få honom att köra lite mer soundbites, korta, fina budskap som rullar bra i tv snarare än att alltid envisas med att svara i fem minuter på varje tre sekunders-fråga.
Ulf Kristersson verkar vägra att släppa på sina ideal vilket förstås länder honom till heder. Han har en tydlig bild av vad som är ett värdigt och gott uppförande både praktiskt och intellektuellt och så är det. Punkt slut.
Detta innebär också att statsministern inte skryter med vad regeringen har åstadkommit. På så sätt är han möjligen den stora antisocialdemokraten. Magdalena Andersson (S) skröt praktiskt taget om sitt partis förträfflighet samtidigt som hon svarar på frågor om att partiet ska betala tre miljoner kronor i böter på grund av sin fula lottförsäljning. Kristersson skulle faktiskt må bra av att efterapa lite av den odrägligheten.
För regeringen har faktiskt åstadkommit en hel del som det är värt att påminna väljarna om. Det vittnar i princip alla opinionsmätningar om. Ta bara en sån sak som bensinpriset. Minns hur det såg ut före valet. Skattetrycket är nu det lägsta det har varit på 50 år – vilket i och för sig säger mer om hur högt skattetryck vi har haft än hur lågt det är nu. Men det rör sig fortfarande nedåt. Både bensinpris och skatter var högre förut och kommer att höjas igen med en rödgrön regering.
Asyltrycket på Europa fortsätter att ligga på höga nivåer men trycket på Sverige har minskat drastiskt. Och äntligen har verkningsfulla åtgärder börjat vidtas mot de gängkriminella som tidigare härjade fritt. Det är en lång kamp innan den är över men nu har samhället börjat slå tillbaka.
Allt detta är värt att påminna folk om. Och om det krävs att vår mest beskedliga statsminister i modern tid blir lite mer odräglig så är det nog värt det.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.