Nästa månad tar Tyskland över ordförandeskapet i EU. Vaktombytet sker vid en kritisk tidpunkt för Europasamarbetet: coronapandemins politiska och ekonomiska följder är ännu svåröverblickbara. Pekings strävan efter makt och inflytande på kontinenten fortsätter. I Washington anstränger sig Trump till det yttersta för att underminera den transatlantiska länken. Att det kommande halvåret blir en framgång, eller åtminstone inte kantat av bakslag, är därför inte bara i Angela Merkels intresse utan hela Europas.
Berlin har pekat ut skapandet av en gemensam Kinastrategi som en av huvudprioriteringarna inför ordförandeskapet. Tanken var att starten på denna nya enighet skulle visas upp på ett toppmöte i Leipzig i september. Det skulle vara första gången EU:s 27 medlemmar gemensamt tog emot en kinesisk regeringschef. I potten låg bland annat ett avtal om bättre investeringsvillkor för europeiska företag i Kina och ett fördjupat klimatsamarbete. Att Merkel valde bort Donald Trumps inbjudan till det kommande G7-mötet för att istället ta emot Xi Jinping väckte ont blod i Washington.
För några dagar sedan dock kom nyheten att mötet skjuts upp på obestämd tid. Den officiella orsaken sägs vara rädsla för coronaviruset. Mer troligt är Berlins insikt om att något avtal inte kommer att hinna bli färdigt till hösten (det är för övrigt osäkert om Peking ens har ett genuint intresse i frågan). Av de stora planerna skulle det hela sluta i fiasko för EU och en garanterad pr-seger för Xi.
Ytterligare ett skäl bakom framskjutandet sägs vara presidentvalet i november: vinner Joe Biden innebär det en normalisering i relationerna till USA och ökat svängrum att vara tuffare mot Kina. Blir Trump återvald vet ingen vad som händer. Att Vita huset signalerat, på sämsta tänkbara vis, att man ska dra ned på antalet trupper i Tyskland är i sammanhanget extremt oroande (även om det råder oklarhet om så verkligen kommer att ske).
Berlins frestelse att vilja slå in på en ”tredje väg” mellan Trumps USA och Xi:s Kina, där moralisk överhöghet går hand i hand med massiva exportintäkter, må vara förståelig men är en farlig illusion. Förutsatt att Amerika inte sjunker ned i anarki eller utvecklas till en renodlad autokrati är det i Washington som Europas värdegemenskap finns.
Glöm inte: långt efter att Trumps USA är borta kommer Kommunistkina att finnas kvar. Även om den dagen känns väldigt avlägsen just nu.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.