Vaccineringarna rullar på och i förra veckan tog SAS och Norwegian bort kravet på munskydd vid flygresor. En lättnadens suck kan dras – det är lite lättare att andas igen. Samtidigt fortsätter det spända politiska läget kring Ukraina. Inte ens en pandemi och dess försiktiga tillfrisknande tycks kunna rå på Putins aggressivitet.
Hur agerar vi då när krisen, eller kriserna, kommer? Bygger vi upp vår beredskap under tiden eller står vi handfallna inför bristerna?
I förra veckan släpptes rapporten ”Utveckling av förmåga för krisberedskap och civilt försvar” av Mari Olsén, Ester Veibäck och Ulf Jonsson på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut. Rapporten är tänkt som stöd till myndigheter genom behovsanalys och lösningsförslag.
Även om vi har sett goda exempel på snabba krislösningar i pandemin så finns det exempel på sådant som behöver långsiktig förbättring. Vårt försvar är ett sådant. Där har man dock stött på patrull när regementen ska återinrättas. Men det är inte ryssen, utan miljötillstånd som hindrar upprustningen på Gotland. Det kan dröja sju till tio år att få ett nytt (SVT 13/2).
Det är förvisso rätt att göra vårt bästa för att inte störa i onödan där militärövningar förläggs, men vi bör inte heller slarva bort viktig tid som hade kunnat läggas på att öva och bygga upp motståndskraft. Sju till tio år för att få till ett miljötillstånd känns som lite väl besvärlig byråkrati.
Förutom att bygga upp det militära försvaret behövs också det civila. Det är glädjande nog på gång. Men Olsén, Veibäck och Jonsson skriver att det är svårt att skapa rätt sorts stöd till aktörerna, eftersom det handlar om olika karaktär och inom många olika områden. Samordningen och del av finansieringen bör därför ske via riksdag och regering så att de kan tydliggöra inriktning och ambitionsnivåer för myndigheters och kommuners arbete.
Ett konkret område som behöver bästa beredskap, både här och i resten av världen, är energin. Samtidigt som vi upplevt skyhöga elpriser i Sverige kan man påminna sig om att 2022 är året för Tysklands utfasning av kärnkraften. 2030 följer brunkolet. Under tiden sitter den nye kanslern Olaf Scholz fast i ett dilemma om gasledningen Nord Stream 2. Scholz parti, de tyska socialdemokraterna SPD, har ett historiskt ansvar, eftersom partiet var med och drev igenom den ryska gasledningen framför dyrare sjötransport av flytande naturgas. Vad Scholz nu anser återstår att se.
Gasledningen är färdigställd och redo att tas i bruk, men först måste tyska tillsynsmyndigheter godkänna certifieringen. Problemet är att gasledningen stärker Putins geografiska grepp om Ukraina och Europa. Länderna som gasen passerar blir mer sårbara för ekonomiska och politiska påtryckningar från Ryssland, vilket skapar oro i de berörda länderna och på andra sidan Atlanten.
Omvärldsläget för tankarna till kalla kriget. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap återinförde 2018 informationsbroschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Det var bra, för vi behövde då och behöver fortfarande påminnas om att vara förberedda även på det oförutsedda. Och pandemins krislösningar borde ha lärt oss att vi till och med kan vara snabba när det faktiskt brinner. Låt oss dra lärdom av det så att vi installerar brandlarmet redan innan branden bryter ut.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.