Debatten om den svenska skolans många verkliga problem håller på att bli till ett hat mot privat företagande och vinster, där de som drivit skolor sägs ha ”skott” sig på skattepengar, använt skolpeng till vinst, som antingen sägs gå till porrklubbar i Thailand eller till extrema politiska rörelser, istället för till skolböcker och skolmat.
I samma spår ser vi nu en hetsig kampanj mot den privata sjukvården. En unik mottagning med nationellt uppdrag för att hjälpa unga med ätstörningar läggs ner. Sveriges kanske bästa akutsjukhus, som kommer främst i de flesta former av ranking, och som har samma patientgrupp som andra, ska socialiseras tillbaka till regionens planbyråkrati. Privata mottagningar ska stängas eftersom de korta köerna enligt de nya makthavarna är ett uttryck för övervård och överkonsumtion av patienter.
Framgångsrika och väl fungerande äldreboenden läggs ner eller tas över av kommunen för att de är privata. Äldre kommer att på ålderns höst ha färre alternativ att välja mellan och framförallt kommer färre verksamheter ha utrymme att ligga i framkant vad gäller omsorg och vård.
Gemensamt för de debatter som nu drivs är ett ideologiskt motstånd mot allt vad privat verksamhet är. Valfriheten för den enskilde, eller den mer effektiva verksamheten som hjälper eleven, den sjuke eller den äldre som behöver omsorg, spelar ingen roll. Det finns därför heller ingen som frågar de miljoner individer varför de har valt som de gjorde. De människor som skolan, vården och omsorgen rör räknas inte, vare sig som individer eller som den stora grupp som kunnat välja.
I stället är förklaringen som utformad i den gamla vänsterns världsbilder; människorna är lurade av det kapitalistiska systemet, bakom kulisserna sker ett hemligt spel som underminerar demokratin, korrupta aktörer och snikna företagare lurar politiker – som enligt vänstern inte begriper något om man inte tycker som vänstern – att tillåta valfrihet och företagande så att människor därmed kan luras att välja i strid med vad makthavarna vill. Det är ingen vacker bild av demokratin de vill ge. Och så har det alltid varit med dem som anser att makten ska ligga hos de få.
Nu är det som med alla konspirationsteorier inte sant. Det svenska friskolesystemet är utformat genom beslut av en lång rad olika riksdagsmajoriteter på förslag av en lång rad olika regeringar. Det har vuxit, och växer, genom att fler och fler har valt det. Den privata vården har vuxit genom att politiker från olika håll, förvisso med olika grad av entusiasm, har beslutat att det gynnar både sjukvården och patienterna att det finns fler aktörer och valfrihet.
Det finns inga mystiska lobbyister i lustiga hattar som kan förändra detta faktum. Demokratin är i denna fråga liksom i andra stark. Och det ser vi ju även när vänsterstyrda regioner och kommuner börjat avveckla vård och omsorg för att den är privat och hellre tar problemet med längre köer. Demokratin får sitt genomslag även i den riktningen, vilket vi ser genom redan nu växande köer.
Det är heller inte sant att friskolor inte har skolmat eller läroböcker. Vem skulle vilja välja en sådan skola? Det är heller inte sant att utbildningen är sämre. Vem skulle vilja välja den?
Tvärtom har det svenska skolsystemet börjat leverera bättre resultat, både från kommunala och fristående skolor. Just mångfalden och konkurrensen har stärkt kvaliteten. Problemen är alla de skolor som år efter år får misslyckas med dåliga resultat och att vi har en stor andel till Sverige nyanlända elever som det traditionella skolsystemet varit oförmöget att hantera. Och tyvärr förenar sig dessa problem i skolor som år efter år ger sina elever en hopplöshet inför framtiden, något som inte har något alls att göra med friskolor.
Och den privata sjukvården har lyckats med saker som den offentliga sjukvården inte lyckats med.
Effektivare vad gäller resurser gentemot en offentlig sjukvård som i Europa sticker ut med sina många läkare och alltför få patientbesök. Den privata äldreomsorgen har gett mångfald och kvalitet som inte tidigare fanns. Och här finns enorma möjligheter från digitalisering till ny kunskap.
Så rätten att välja innebär inte ett kapitalistiskt förfall utan värdighet och makt åt den enskilde. Det är därför marknadsekonomin är överlägsen planekonomin. När människor väljer är det alltid deras bästa som avgör, inte någon annans. Vinsten är då inte stöld utan en konsekvens av att våra resurser utnyttjas på bästa möjliga sätt. Det är därför människor väljer som de gör.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.