Protesterna växer mot de nya reglerna om dygnsvila som ska träda i kraft i oktober. Dessa innebär att dygnspass inte längre är möjliga. Och bland många brandmän, ambulanssjuksköterskor och personliga assistenter är upprördheten stor.
Den stundande förändringen grundas på ett EU-direktiv som säger att de anställda ska ha elva timmars sammanhängande vila per dygn. En i grunden god tanke.
Alla bör ha möjligheter att få balans mellan livets olika delar – arbete, fritid, familjeliv och vila. Dessutom kan fullspäckade dygnspass visa sig farliga. Ett återkommande exempel är att en ambulansförare i Trollhättan år 2010 somnade vid ratten efter att ha jobbat i 23 timmar och krockade med en bergvägg.
Samtidigt verkar många nöjda med dagens ordning, där det går att jobba dygnspass och sedan få längre ledigheter. Och dygnspassens försvarare verkar i grunden ha samma argument som de som förespråkar de nya reglerna. Båda sidor säger sig stå upp för den typ av schemaläggning som människor mår bäst av.
I måndags hade över 26.000 personer skrivit under namninsamlingen ”Rädda dygnspassen”, initierad av en grupp personliga assistenter. Vid samma tid hade över 3000 skrivit under namninsamlingen ”Skydda räddningstjänstens arbetstider”.
I den förstnämnda insamlingen motiveras motståndet mot förändringen med vissa arbetsmässiga fördelar. Men de främsta argumenten är kopplade till livet utanför arbetet.
På grund av de långa ledigheterna mellan dygnspassen beskrivs återhämtningen bli större och stressen mindre. Det åberopas att småbarnsföräldrar kan få tid till sina barn och färre helger blir upphackade. Vidare skriver gruppen av personliga assistenter att storhelgerna har blivit enklare, då de jobbar ett dygnspass i stället för många pass utspridda över alla dagar: ”Nu har vi i stället möjlighet att fira jul med nära och kära.”
I de flesta inslag i tv, tidningar och radio om konflikten är detta något återkommande – de som berörs av förändringen berättar om hur det skulle slå sönder deras privatliv.
Reaktionerna mot de av EU-kommissionen pådrivna ändringarna bär också på en viktig lärdom. Den är att alla inte lever samma liv. För vissa passar det att jobba dygnspass, för andra inte. Strävan bör inte heller vara att alla ska behöva göra exakt lika. Låt människor planera tillvaron så att de trivs med den.
Om både arbetsgivare och arbetstagare är nöjda med dygnspass finns det inga skäl för lagstiftaren att tvinga fram en förändring. Låt människor leva sina liv som de vill.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.