Studenten är inställd. Det sorgliga beskedet har gymnasieelever i hela landet fått. Att alla måste göra uppoffringar i coronatider är inget konstigt. Men studenten är en speciell dag, som inte går att upprepa.
Chansen för ett firande försvinner strax innan midsommar. Sedan är det inte samma sak. Tillfället är försvunnet och kan aldrig återfås. Det är en unik ritual, en av få saker som definierar övergången mellan barndom och vuxenvärlden. Efter gymnasiet förväntas du börja försörja dig själv, välja ett yrke, flytta hemifrån, träffa en partner, skaffa barn, pensionsspara. Utspringet är inte bara en fest, det är en extremt viktig del i en ung, vuxen människas liv.
Studenterna försöker själva göra det bästa av situationen och gå på stan och festa in sin student. För detta får de ovett och blir uthängda i medierna. Men varför då? Restauranger och krogar får ha öppet. Man får besöka dem. Det ska visserligen inte vara fler än 50 personer där, men det är restaurangens ansvar. Men att försöka skambelägga och skälla på studenter är inget som är nytt för Coronakrisens Sverige. Snarare är det ett årligen återkommande fenomen.
För mig är det alltid lika förvånande att se. Att någon kan bli så arg för att se unga människor fira friheten och vuxenblivandet är obegripligt. Surkartar i hela landet muttrar om att de minsann inte är vuxna än, på min tid blev man karl efter värnplikten, men det har de ju tagit bort. Andra surar över att studenterna firar alls. Vad har de att fira? Varenda kotte får ju ta studenten nu för tiden! Förr var man faktiskt tvungen att avlägga studentexamen, och klarade man inte det fick man gå ut bakvägen. Att dessa personer inte sällan är födda ungefär 1973 och således själva aldrig avlagt studentexamen spelar mindre roll.
Andra gnäller över hur jobbigt det blir i trafiken när studentflaken ska in och köra en runda i stan. Buhu. Stan är full av lastbilar som det är, ett par extra utspridda över två veckor kan knappast störa mer än något annat.
Den fjärde typen är de riktiga misantroperna, de som minsann inte tycker att det är något att fira. Har ni ett jobb ens? Vet ni hur den riktiga världen ser ut, eller? Tror ni att det bara är att tjoa och tjimma sig fram? Nej, i verkligheten (som misantropen tycks ensam om att leva i) fungerar saker och ting annorlunda! Där finns inga omprov, där kan man inte fjäska sig till högre betyg. Grattis till studenten? Snarare: Välkommen till helvetet.
Vad är det som ligger bakom dessa ilskna reaktioner? Frenesin och frekvensen med vilken folk skäller på studenter får mig att bara kunna dra en slutsats: De hatar glädje. De hatar att ungdomar springer mot livet i full fart, att de har hopp, förväntningar och hunger över vad som ligger framför dem, därför att allt detta har gått dem förbi. Varför annars dessa hätska reaktioner?
Livet under Coronakrisen behöver små fickor av normalitet. Jag hoppas att skolor, kommuner och familjer kan ge det till studenterna. Låt dem fira!
Henrik Hall är handläggare på Kristdemokraternas riksdagskansli och borgerlig skribent.