Putins krig mot Ukraina är hans krig mot Europa. Kravet han ställt på en rysk intressesfär skulle innebära att Sverige, liksom Finland, Danmark och Norge skulle hamna bakom den ridå han vill dela Europa med. Varje bomb som nu fällts över ukrainska städer, varje granat som skjutits mot ukrainska soldater och varje avrättning av ukrainska ledare som utskickade specialtrupper gör är en del av en större operation för att betvinga Europa. Kriget förs nu i Ukraina men det riktar sig mot oss alla.
Det är i detta perspektiv som frågan om Sveriges allianslöshet måste diskuteras, för det är en allianslöshet, inte en alliansfrihet. Ukraina har inte haft någon frihet från allians, lika lite som Georgien. Det finns inget baltiskt land som skulle känna någon frihet av att inte vara med i den försvarsallians som Nato är.
Vi lever nämligen nu i en tid då man inte längre kan leva ens i illusionen att man kan ställa sig utanför den konflikt som präglar Europa genom att stå utanför en allians. Det är inte Alliansen som är målet utan demokratierna och de suveräna nationerna. I den konflikten – mot enskilda länders suveränitet – är Alliansen ett hinder och inte ett mål.
Det gäller även Sverige. Likväl fortsätter socialdemokraterna att tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – samma partier som så sent som 2010 krävde att all amerikansk trupp skulle avvecklas från Europa utan att ens nämna den ryska som ockuperade andra länder – att hävda att neutralitetspolitiken och alliansfriheten har tjänat oss väl.
Det är inte sant. Nato har tjänat oss väl. Det är Natos utvidgning till de baltiska länderna och till Polen som har gett en trygghet och säkerhet åt vår del av världen, tillsammans med Tysklands, Danmarks och Norges medlemskap sedan tidigare.
Men det är i själva verket än mer osant eftersom svensk försvarspolitik och säkerhetspolitik bygger på att vi ska få hjälp. Av Nato.
Det är därför vi övar med amerikansk trupp och det är därför syftet med vårt försvar är att kunna klara en tids försvar tills vi får hjälp. Av Nato.
Det är inte en dold förhoppning eller hemlig strategi. Det är svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Så var det också under kalla kriget. Vårt försvar skulle hålla ut tills vi kunde få hjälp eftersom när vi väl var angripna var vi självklart inte längre neutrala. Därför samarbetade vi med Nato och förberedde samverkan med Nato. Svenska officerare var krigsplacerade i länder som Norge och Storbritannien för att vi skulle kunna få hjälp och stöd. Av Nato.
Nato tjänade oss väl eftersom Atlantalliansen stärkte Europas försvar och gjorde det omöjligt för Sovjetunionen att avancera med sina pansarförband utan att möta en övermäktig fiende. SÅ är det också i dag. Nato tjänas oss väl.
Det är en myt att det är neutraliteten som tjänat oss väl. Under andra världskriget var det inte någon neutralitet som hjälpte våra grannländer Finland, Danmark och Norge. Det var inte neutralitetspolitiken som hjälpte oss då utan eftergiftspolitiken. Till Tyskland och i grunden till men för våra grannar. Vi försåg Tyskland med stål, transiterade tyska soldater och tystade kritiker mot Hitler. Det var inte vår stoltaste tid och inget att vara stolt över idag. Det var inte neutraliteten som var ett skydd utan vår geografi, vårt försvar och vår anpasslighet.
Det hjälper inte idag. I den tid vi lever i är nämligen geografin inte alls ett skydd. I den tid av konflikter där Östersjöregionen kommit att bli centrum för spänningsfältet mellan Ryssland och det demokratiska Europa hjälper inte geografin eftersom vi ligger där vi ligger och eftersom den moderna tidens militära förmåga inte beror på milslånga marscher.
Allianslösheten gör oss ensamma och utsatta för den som vill att vi ska underordna oss. Eftergiftspolitik hjälper inte när kravet på oss är just eftergifter som handlar om den säkerhet som vi måste försvara. Medan våra grannländers Nato-medlemskap bidrar till vår trygghet bidrar vår allianslöshet inte alls till deras. Tvärtom skapar vi en osäkerhet kring Östersjön och en öppning den dag då Putin vill blockera Natos möjligheter att bistå de baltiska länderna genom att utöva kontroll över delar av svenskt territorium. Då hjälper det inte att hoppas på hjälp av Nato.
Nu lever vi i en ny tid. Nato har tjänat freden och säkerheten i vår del av världen väl. Vårt medlemskap i Nato kommer att tjäna oss väl. Allianslöshet tjänar oss inte väl. Vi har ju en försvarspolitik som förutsätter hjälp. Av Nato. Därför bör vi gå med i Nato.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.