Östersjöns övergödning leder till algblomning, döda bottnar och att hela ekosystemet rubbas. Det är ett av de allra största miljöproblemen i Sveriges närområde.
Näringsämnen som rinner ner i Östersjön måste hindras på vägen. En viktig metod är att bygga dammar och våtmarker som fungerar som näringsfällor. Enligt en forskningsstudie från Sveriges Lantbruksuniversitet och Lunds Universitet häromåret visade sig stöd för att anlägga och restaurera våtmarker vara det allra mest effektiva för att minska näringsläckaget.
Många markägare är också positivt inställda till sådana åtgärder. Men det finns ett stort hinder. SVT talade i tisdags med ekobonden Fredrik Andersson utanför Gamleby, strax söder om länsgränsen till Östergötland. ”Jag trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle kunna bli så här illa. Att vi lägger tid och pengar för miljöns skull och sedan blir bestraffade med ett strandskydd”, berättar han. ”Jag skulle inte rekommendera någon att göra en sådan här miljöåtgärd i närheten av bebyggelse.”
Äganderätten får i regel stå tillbaka när det kommer till strandskydd vid kust och sjöar.
När byggen dessutom förhindras hundratals meter från bäckar och små vattensamlingar blir det uppenbart att reglerna inte är på markägarens sida. Att reglerna även gäller nya ”vattenspeglar” som skapas av markägaren och som är anlagda av miljöskäl gör det hela ännu tydligare.
I februari föreslog den så kallade Övergödningsutredningen att strandskyddet tas bort för dessa näringsfällor. Men i augusti avstyrker den tunga remissinstansen Naturvårdsverket förslaget. De tycker att förändringen är onödig, eftersom myndigheten ”antar” att många våtmarker inte omfattas av strandskydd då de bör ha växtlighet för att fungera som bäst. Och att en ”samlad bedömning” av den enskilda våtmarken avgör om strandskyddet gäller.
Naturvårdsverket lyckas därmed beskriva just varför ett förändrat regelverk är nödvändigt. Att myndigheten inte tar minsta hänsyn till äganderätten är en sak. Men att den helt missar att förstå fastighetsägares incitament för miljöförbättrande åtgärder är anmärkningsvärt. Förutsägbarheten avseende strandskydd och äganderätt för markägaren är minimal. Däremot kan markägaren med stor förutsägbarhet räkna med besök från byråkrater som letar vattenspeglar och mäter växtlighet den dag de vill bygga något annat i närheten av näringsfällan.
Markägare klarar sig i regel utan näringsfällor. Men det gör inte Östersjön. Dagens regelverk är orimligt och måste ändras.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen