Religion har orsakat mycket lidande i världen. Korstågen, inkvisitionerna, 30-åriga kriget, alla folkmord som begåtts i kristendomens namn, exemplen är otaliga. Och då har vi ändå bara avhandlat en av de stora världsreligionerna. Att slå in denna öppna dörr, det vill säga att religion inte enbart är av godo, anses särskilt upplyst i vår del av världen. Bäst för freden vore om alla slutade tro och ägnade sig åt annat, lyder resonemanget.
Erfarenheterna från 1900-talet ger dock inget stöd för tesen. ”Det Gudlösa århundradet” visade sig tvärtom bli det blodigaste i mänsklighetens historia. Ideologiernas löften om paradiset här och nu istället för i livet efter detta, blev till bränsle för obeskrivliga vidrigheter. Å andra sidan innebar 1900-talet också exempellösa framsteg för mänskligheten, inte minst medicinska, ekonomiska och frihetliga. Modernitetens genombrott är därmed en komplex process som inte går att reducera till endast ”bra” eller ”dålig”.
Att just svenskar tenderar att förnumstigt avfärda religionens funktion hänger starkt ihop med att tilltron till det moderna projektet, pådrivet och förvaltat av socialdemokratin, förmodligen är starkare här än någon annanstans på jorden. En delförklaring är att det mörka 1900-talet aldrig riktigt nådde Sverige. Åtminstone inte i jämförelse med våra grannländer på kontinenten, som utgjorde skådeplats för inte ett utan två världskrig i följd. Svenskarnas odelat positiva förhållande till moderniteten framstår därför sannolikt ganska apart i kontrast till tyskar och fransmäns uppfattning (därmed inte sagt att övergrepp i framstegets namn inte skedde även här, för det gjorde det).
En annan, minst lika viktig faktor, är protestantismens totala dominans i Sverige under de dryga 400 år som föregick modernitetens intåg. I centrum för tron står, mycket förenklat, förnuftsdyrkan (rationalitet) och en skoningslös inställning till avfällingar (det kan bara finnas en väg till Gud).
Sveriges övergång från Guds- till modernitetsdyrkan är således ingen slump. Om man ska tro religionsvetaren Tom Holland så lever den kristna grundtematiken (det osjälviska offret, syndafallet, väckelserna) vidare i västvärldens kollektiva undermedvetna. Även om ”vi” har slutat tro på Gud har 1 500 år (i Sverige 1 000 år) av kristendom satt sina spår och styr till viss del hur vi förstår och reagerar på skeenden i vår omvärld. Den svenska rabbinen och författaren Dan Korn är inne på liknande tankespår i boken ”Som om Gud fanns” (Timbro förlag, 2019).
När rationella svenskar, inte sällan skoningslöst, avfärdar religionens funktion agerar de därmed precis i enlighet med den protestantiska anda som de menar inte har något som helst inflytande över deras liv. Luther skulle ha nickat bifall.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.