Mycket hyckleri kring ubåten Titan

Passagerarna som mötte sitt öde i ubåten Titan har hånats och förminskats. Men något skäl till att folk vill till Titanic måste väl finnas?

Det är lätt att säga att man inte skulle sätta sig i en ubåt efter att den har imploderat. Men givet människans natur är det svårt att tro att det inte finns ett ansenligt mått av hyckleri i mångas utsagor.

Det är lätt att säga att man inte skulle sätta sig i en ubåt efter att den har imploderat. Men givet människans natur är det svårt att tro att det inte finns ett ansenligt mått av hyckleri i mångas utsagor.

Foto: OceanGate Expeditions/AP

Krönika2023-06-28 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I grund och botten är det väl en perfekt storm. Allt ifrån fartygets osänkbarhet och de många händelser som alla var tvungna att inträffa för att det skulle gå så illa som det gjorde. De många rika passagerarna på jungfruturen. Storslagenheten. Bandet som fortsatte spela. Men också förstås tragedin i den mänskliga naturen som utspelas när väldigt många människor är i nöd och det inte går att rädda alla.

Var och en vill förstås tro att vi med en ridderlig stoiskhet utan vidare skulle ge upp våra anspråk på en plats i en livbåt för att ge plats åt kvinnor och barn. Det är ju så man ska agera, med en stiff, upper lip. Sanningen är förstås att somliga av oss inte skulle göra det. Vissa skulle klösa, hota och slå sig till en plats i en livbåt. Andra skulle vägra att vända och ta ombord flera nödlidande efteråt. Det är bara så det är, och utan att vara med om det kan vi bara gissa hur vi faktiskt skulle agera och hoppas på det bästa.

Allt detta sammantaget har dock otvetydigt etsat fast Titanic i vår gemensamma föreställningsvärld. Fartyget, dess förlisning och vrakplats är alla lika delar historia och modern myt. Det kommer att kittla vår fantasi länge än. Just nu pågår till exempel vandringsutställningen Titanic: The Artifact Exhibition i Linköping. NT:s prenumeranter kan till och med få 20 procents rabatt på besöket. 

Särskilt märkligt är det därför inte att det finns människor som givet möjligheten är villiga att ge sig ned i havsdjupet för att faktiskt uppleva Titanic på nära håll. Det finns en exklusivitetsfaktor och vår kultur har länge satt ett premiumvärde på fysisk närhet till ting vi vördar. Detta kan ses exempelvis i form av pilgrimsresor.

Att det finns folk som skrattar åt att rika människor dör går väl inte att göra så mycket åt. Det kommer alltid att finnas människor befriade från humanism och medkänsla. Mer besynnerligt är de många som under förra veckan hävdade att de aldrig skulle utsätta sig för något sådant.

I en hel del fall är det tvivelsutan sant. Människor har vitt skilda förhållanden till risk och somliga är strikt riskundvikande. Många är det dock inte. Kanske är det med detta som med frågan om livbåtarna. Vi vet inte hur vi skulle göra om möjligheten trots allt skulle uppstå, men plötsligt påminda om riskerna kan vi åtminstone hoppas och låtsas.

Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.