Nya las-reglerna är ingen revolution

Såväl fack som arbetsgivare hyllade förslaget till nya las-regler. Inte så märkligt eftersom de själva har dikterat innehållet.

Ett lås för varje utlasad medarbetare. De föreslagna reglerna gör att det går ännu fortare att få ett – lås alltså, inte en anställning.

Ett lås för varje utlasad medarbetare. De föreslagna reglerna gör att det går ännu fortare att få ett – lås alltså, inte en anställning.

Foto: M W/Pixabay

Krönika2021-06-09 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Det torde inte vara så vanligt att organisationer helt utanför det parlamentariska systemet på egen hand kan komma överens om att öppna statens plånbok. Men så är Sverige inte vilket land som helst heller och las är dessutom inte vilken fråga som helst. Men det är inga småsummor det rör sig om, 11 miljarder kronor per år beräknas förslagen kosta.

Det blir dyrare och dyrare att hålla Stefan Löfven (S) kvar i Rosenbad. Las-frågan var tillsammans med marknadshyror den mest känsliga av allt Löfven kompromissade bort i januariöverenskommelsen. Men han ser ut att gå torrskodd även ur denna strid. Det kan han inte minst tacka sitt gamla fackförbund IF Metall för.

Metall och Kommunal var de förbund inom LO som drev på hårdast för att det faktiskt skulle bli nya regler och bröt samordningen med de övriga förbunden för att få sin vilja igenom när de på egen hand anslöt sig till uppgörelsen mellan PTK och Svenskt näringsliv – som nu ligger till grund för lagförslaget. LO lider fortfarande sviterna av splittringen men kommer att repa sig.

Förändringarna är visserligen stora i ett historiskt perspektiv. Det är sällsynt med betydande förändringar av de här reglerna. Det innebär inte att man ska överdriva dem. De förändrade turordningsreglerna, där tre personer alltid kan undantas från sist in först ut, kommer att få begränsad inverkan. Frågan framställs alltid som särskilt viktig men i praktiken förhandlas turordningslistorna sedan länge nästan alltid fram mellan arbetsgivare och fack. 

Ett annat uppmärksammat förslag är att det bara ska krävas tolv månaders visstidsanställning innan den övergår till en tillsvidareanställning, så kallad in-lasning. Det lär framför allt leda till att många kommer att få arbeta mindre i vissa sektorer såsom restaurang och media där visstid är vanligt förekommande.

Inget av detta lär dock kosta staten särskilt mycket alls. Det gör däremot förslagen att arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal ska omfattas av ett grundläggande omställnings- och kompetensstöd samt att den som har varit anställd i minst åtta år ska kunna ta del av ett nytt och offentligfinansierat omställningsstudiestöd. Detta ska möjliggöra studier i ett års tid med 80 procent av lönen.

Parterna har fått hålla i taktpinnen. Resultatet är väl okej, inte omvälvande annat än för statskassan. Men minskar inte incitamenten att vara med i facket nu?