Såväl den avgående regeringen som den förmodat tillträdande är styvnackade motståndare till att uppmana landets invånare att spara in på elen. Detta till synes av samma skäl men betraktat från olika håll.
Socialdemokraterna ville för allt i världen tala om elkrisen så lite som möjligt fram till valet, övertygade om att det inte fanns något att vinna på att säga åt folk att spara på elen bara för att man själv har orsakat nedläggning av betydande elproduktion. Avgående energiminister Khashayar Farmanbar (S) förklarade så sent som i förra veckan att regeringen inte har några dylika planer.
Inte heller från högern ser man något av värde i detta. Moderaternas energipolitiske talesperson Carl-Oskar Bohlin har haft som mantra att ingen i Sverige använder el i onödan.*** Det ligger nära till hands att tro att högern inte vill iklä sig den mästrande rollen på grund av något som man inte själv har orsakat. Något man väl delvis kan sympatisera med.
Men den bistra verkligheten är fortfarande att vi har en påtaglig elkris. Det spelar i den meningen ingen större roll vems fel det är, den behöver hanteras likafullt. Och det finns två aspekter av detta: en kortsiktig och en långsiktig.
På lång sikt måste problemet avhjälpas. Så snart som möjligt måste arbetet med en stabil, reglerbar och omfattande elproduktion sättas igång. Det har en moderatledd regering en färdig plan för.
På kort sikt måste hushåll och företag skyddas från skyhöga elpriser som riskerar att slå sönder ekonomin för stora delar av landet. Detta kan göras på flera sätt. Man kan använda Svenska kraftnäts överskott från flaskhalsarna till ett direkt kompensera konsumenterna, men man skulle även kunna kompensera elbolagen för att försöka hålla ned priserna den vägen och därigenom även dämpa den inflationsdrivande effekten.
I den vågskålen finns det dock även utrymme att hjälpa hushållen att hålla nere sin elkonsumtion. Inte för att det är roligt utan att för att det kan göra skillnad. Att tro att ingen använder mer el än nödvändigt är verklighetsfrämmande och att bli påmind om åtgärder som kan hjälpa en att hålla ner sin elförbrukning kan göra skillnad.
En sådan kampanj, som Energimyndigheten har liggande, innebär inte en övergång till en förmynderisamhälle. Det är att hjälpa människor att hantera en svår situation som de har tvingats till. Är det så mycket begärt?
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.
*** FÖRTYDLIGANDE
Moderaternas energipolitiske talesperson Carl-Oskar Bohlin har påtalat att han inte är emot en informationskampanj från myndighetshåll samt att han aldrig har sagt att Sverige inte behöver en elsparkampanj. Bohlin redogör tämligen väl för sin och partiets ståndpunkt i den gångna söndagens Agenda i debatt mot Per Bolund (MP).
Det hela handlar dock om vad man framhåller och fokuserar på. Och när frågan om en elsparkampanj kommer på tal fokuserar Bohlin frekvent på att ingen svensk använder el för nöjes skull. Det stämmer nog i hög utsträckning, men det är en stor skillnad mellan medveten nöjesanvändning och att det inte skulle finnas ett utrymme för medvetet energisparande. Bohlin har gjort mycket bra för Moderaternas energipolitik, och om han och Moderaterna är för en sådan kampanj är det utmärkt. Men det är inte det budskap man har lyckats förmedla i frågan.