Den sorgliga historien om femåriga John Walter är berörande och besvärande även i efterspelet.
Det var när femåringen blev placerad av kommunen i ett HVB-hem som barnet rymde och senare hittades drunknad i ett näraliggande vattendrag. Föräldrarna hade tidigare varnat för att sonen inte fick lämnas ensam och uttryckt sin oro för detta. Men trots detta lämnades barnet själv och gavs möjlighet att rymma, vilket ledde till hans död.
Efter händelsen startades en offentlig diskussion och granskningar kring vems felet var och vilka delar av den offentliga kedjan som brustit.
En granskning från IVO pekade ut att kommunen brustit i ansvaret. Det fanns kända brister hos HVB-hemmet och trots detta placerade kommunen barnet där utan att försäkra sig om att barnets behov av omsorg och säkerhet tillgodosågs. Dessutom saknade placeringen samtycke från den ena föräldern.
Men något rättsligt efterspel blev det inte för någon del av kommunen. Istället fokuserade åklagaren och rättssystemet på HVB-hemmet.
Efter sin utredning meddelade åklagaren att organisationen på hemmet varit medveten om riskerna för barnet och att det ”funnits väldigt tydliga rutiner” att inte lämna barnen ensamma. Åtalet fokuserade därför inte på ledningen utan på personalen som jobbade vid tillfället. Tingsrätten dömde två medarbetare för vållande till annans död.
Men i hovrättsdomen som kom förra veckan så frias de. Hovrätten anser inte att personernas oaktsamhet är så pass stor att det leder till straffansvar, bland annat för att ”personerna inte kan anses ha avvikit från någon tydlig och specifik instruktion som gällt för deras arbete”. Tvärtemot åklagarens inriktning alltså. Hovrätten friar dem även från föräldrarnas skadeståndskrav.
Därmed finns ingen som är rättsligt ansvarig när det offentliga tar över ansvaret för ett barn, och som sedan dör i deras brist på ansvar. Det är lika berörande som otillfredsställande.
Inte nödvändigtvis för att just medarbetarna skulle dömas. Utan för att alla delar av den offentliga kedjan frias från rättsligt ansvar, när ansvaret uppenbarligen är deras.
”Det här får inte hända igen”, var det flera som uttryckte när det hade hänt. Efter att händelsen tröskats genom rättssystemet har risken inte minskat för att det ska hända igen.
När man tar hand om barn med olika grader av tvång får man inte låta dem dö av slarv och negligering. Det är inte svårare än så. Det kan behöva förtydligas för rättssystemet också.
Ledarsidans krönikör Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.