Önskan om ett tryggare nytt år

Problemet med de unga kriminella är att de är just unga.

Det är svårt för polisen att göra sitt jobb i förorter där man rent fysiskt förhindras.

Det är svårt för polisen att göra sitt jobb i förorter där man rent fysiskt förhindras.

Foto: Anders Ahlgren/SvD/TT

Krönika2022-01-10 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Vi har trätt in i ett nytt år, med nya löften och en känsla av nystart med chans till revansch. Det är dessutom valår så möjligheten att påverka är kanske extra stor. Samtidigt hänger många problem kvar från tidigare och ett omfattande sådant är kriminaliteten i samhället.

Men det görs försök att lösa problemen. I förra veckan togs den så kallade straffrabatten för unga (18–20 år) bort. Det är rimligt. Varför ska vi särbehandla unga brottslingar när våra grannländer inte gör det?

Straffreduktion har visat sig riskera att unga utnyttjas av gäng och tidigt används för brott. Det är inte längre så enkelt som att en enskild brottsutövare begår ett brott och får sitt straff, utan vi ser en hel kultur av gängbrottslighet.

Problemet har analyserats från flera håll. 2020 släpptes tre böcker om svensk organiserad brottslighet. Journalisten Lasse Wierups ”Gansterparadiset” har granskat fem kriminella konflikter i Sverige. Det är för få brott som klaras upp och straffen är för låga. Bo Wennström, professor i rättsvetenskap, ger en tillbakablick över svensk rättshistoria i ”Om straff och fängelser”. Svensk strafflindring tycks (tyvärr) vara rätt unik. Förvisso kan fängelsetid ha en negativ inverkan på individen som kan få det svårare att återgå till en normal arbets- och bostadskarriär, men för att bryta den organiserade brottsligheten och få bukt på gängkriminaliteten kanske det är det enda sättet att få bort nyckelspelare från gatan. Kriminologen och fd polisen Fredrik Kärrholm skriver om gangsterkulturen i ”Gangstervåld”. Där får man bland annat ta del av hur svårt det är för polisen att göra sitt jobb i förorter där man rent fysiskt förhindras. Poliser spottas på av de kriminella som blivit som förebilder och hjältar för de unga.

Kärrholm kandiderar i år till riksdagen för Moderaterna. Han har sagt att ”det krävs en by för att uppfostra ett barn. Det är inte bara föräldrars och lärares ansvar. Det är busschaufförens, bibliotekariens, städarens, ditt och mitt ansvar. Vi behöver tillsammans stärka majoritetssamhällets traditionella värderingar som handlar om laglydnad, tolerans, samförstånd, rationalitet och vänlighet” (NWT 12/10).

Samhället behöver bli bättre på att ta sitt ansvar i form av goda förebilder och aktiviteter som tidigt håller barnen borta från buset (för att uttrycka det milt).

Problemet med de unga kriminella är att de är just unga. ”De saknar livserfarenhet, konsekvenstänkande och ser sitt liv väldigt kortsiktigt”, säger kommunpolisen Martin Lazar i en intervju i samband med den slopade straffrabatten (SvD 4/1).

Denna unga naivitet gör att man inte inser att brott inte lönar sig. Det allra viktigaste, tror de, är att komma in i ett gäng och få vara en kugge i ett maskineri. Det behövs tidiga åtgärder för att fånga upp dessa ungdomar så att de i stället ser sitt syfte i samhället. Man behöver också försvåra för de kriminella vuxna som utnyttjar dessa barn till brott. Det finns ingen enkel lösning, utan det behövs flera. 

I Sverige har vi förutom en lång tradition av olöst gängkriminalitet också en lång tradition av deckare. I dessa får brottsgåtan en mer eller mindre logisk upplösning. Låt oss hoppas att det nya året tar oss närmare en lösning även på verklighetens brottsgåta.

Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.