Orimligt att orm stoppar vägbygge

Förbifart Söderköping är efter Ostlänken ostkustens kanske mest angelägna infrastrukturprojekt. E22:an genom Söderköping är en flaskhals inte bara för Söderköping och grannkommunerna Norrköping och Valdemarsvik. I avsaknad av goda tågkommunikationer är E22:an pulsådern för hela kusten.
Rödljusen i Söderköping och bron över Göta kanal kan skapa timslånga köer, med ökade utsläpp och restider som följd. Det är ett problem för semesterfirarna på Öland, arbetspendlaren från Ringarum eller Mogata och industrijätten Scania, som fraktar hytter mellan fabrikerna i Oskarshamn och Södertälje. Och inte minst för polis och ambulans, som snabbt behöver ta sig till eller från Norrköping söderut.

Men som NT rapporterade för en tid sedan är byggstarten för den nya sträckningen av E22:an framflyttad till 2024, från att ha varit planerad till 2022/2023. Orsaken är fyndet av den fridlysta hasselsnoken i området för den nya vägsträckningen.
Det inträffade ställer en rad frågor. En är hur det så sent i projektet kan komma upp att området är gynnsamt för en fridlyst art. Men den största frågan är hur det egentligen är beskaffat med proportionaliteten i miljölagstiftningen.
Ett fynd av en hasselsnok är ingen sensation, även om den är rödlistad. Enligt Artdatabanken vid SLU har hasselsnoken ”fortfarande relativt starka populationer på Öland och Gotland, längs ostkusten från östra Skåne till Mälardalen samt från norra Halland till Oslofjorden.”
Att förbifarten ska behöva skjutas på framtiden på grund av att det har siktats en hasselsnok framstår inte som proportionerligt. Särskilt inte när de ökade utsläppen från trafiken tas med i beräkningen.
En praktisk åtgärd hade varit att flytta på ormen. En bråkdel av den samhällskostnad det innebär att byggstarten senareläggs hade kunnat gå till ett projekt för att skapa gynnsamma livsmiljöer för hasselsnoken i Östergötland.

Det inträffade blixtbelyser dock ett växande problem med den svenska miljöbalken, som inte klarar av att bygga förtroende för vår tids kanske viktigaste politikområde. Till och med lagstiftningens fader – tidigare statsminister Göran Persson (S) – har varnat för utvecklingen. I ett tal (28/1 2018) beskrev Persson hur miljöbalken var tänkt få sina ramar fyllda med inriktningar från myndigheter, domar från domstolar och EU-direktiv. Men resultatet har blivit en miljöbalk som är svår att överblicka. Den brister kring förutsägbarhet, transparens och rättssäkerhet.
Och nog är det något som är fel, när tusentals bilar tvingas stå i timslånga köer för att det har siktats en hasselsnok i bushen utanför Söderköping.
Edvard Hollertz är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.