Partiväsendets korrumperande förmåga

Har partierna vad som krävs för att motverka korruptionen?

Anna Kinberg Batra.

Anna Kinberg Batra.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2024-04-25 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Med en lapp i receptionen utannonserades en tjänst som planeringsansvarig och tillsattes med en nära vän. En annan vän fick ett tillfälligt jobb som organisationsutvecklare. En beredskapschef tillsattes trots att denne inte uppfyllde kraven. Lägg därtill en högre chef som blev utköpt, samt en medarbetare som blev befordrad utan nya arbetsuppgifter.

Efter avslöjandena kring landshövding Anna Kinberg Batras rekryteringar har hennes försvar fokuserat på att allt gått rätt till i formell mening. Men oavsett vad JO, rättsväsende och internutredningar kommer fram till så bör det uppenbara påpekas. Även om det inte är olagligt kan det vara olämpligt. Och vänskapskorruption är också korruption, även om den inte nödvändigtvis är olaglig. Anställer man sina vänner i statliga tjänster får man räkna med att det betraktas som vänskapskorruption. Det är respektlöst mot skattebetalarna som betalar lönerna, det riskerar att försämra kvaliteten i det statliga arbetet och det sänker allmänhetens förtroende för statliga myndigheter och den oberoende tjänstepersonen.

Vi har ett allmänt underskott på ansvarsutkrävande i den svenska offentligheten. Det har inte minst Moderaterna själva fokuserat på under längre tid. Det gör saken extra besvärlig för regeringen.

Att den före detta moderata partiledarens beteende är olämpligt är lätt att konstatera. Svårare är det att avgöra orsaken. Det har förekommit spekulationer om att regeringen och Moderaterna vill förändra aktivistkulturen på länsstyrelserna. Det går i så fall att förstå. Men det finns nog bättre sätt att göra det än att rekrytera sina kompisar. Revolutioner bör genomföras långsamt. Och riktigt revolutionerande vore att börja anställa människor utefter kompetens och förmåga att förhålla sig objektiv i sin tjänstemannaroll.

Vare sig det är AKB (Anna Kinberg Batra) själv eller partiet som drivit på kompisrekryteringarna så visar det risken med partiväsendets bidragsberoende. Och att personer som levt sitt liv i politiken formas av en miljö där man har en oreflekterad vana att anställa sina kompisar för skattemedel. Det är betalda tjänster i partiorganisationen, politiskt tillsatta uppdrag samt listor och interna överenskommelser över vilka som får de betalda politiska tjänsterna efter valet.

Den stora frågan är inte om regeringen låter AKB sitta kvar eller ej. Frågan är om Sveriges politiska system, där partiväsendet när sig på demokratin och partierna gemensamt beslutar om miljardbidrag till sig själva, överhuvudtaget förmår att ta korruptionen på allvar.

Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.