Norrköping är skakat av förra veckans kravaller. Flertalet poliser är skadade, fordon för miljoner har eldats upp och tre personer är skottskadade. Upploppen har spridit sig runt om i landet. På flera platser har statens våldsmonopol utmanats av samma krafter som utmanat det i åratal: Gängkriminella och islamister i ohelig allians.
Upploppen borde inte förvåna. Det sägs nu att de är de värsta någonsin, något polisen aldrig tidigare skådat. Det måste ses i sammanhanget av vad som skett tidigare. För det är inte första gången vi ser dessa upplopp i Sverige. De är snarare en fortsättning på de förortskravaller som drabbat landet i flera år. Redan 2005 urartade ett upplopp i Ronna utanför Södertälje med skottlossning mot polisstationen. 2013 brann hundratalet bilar i Husby efter ett polisingripande. De upploppen spred sig till flera andra delar av Stockholm och många andra städer, precis som nu. Strax innan valet 2018 brann ett 70-tal bilar i Frölunda i Göteborg, något som fick bland annat statsministern att yrvaket spekulera i om det rörde sig om en militär operation. Andra pratade om medveten påverkan på det svenska valet, eller en högerextrem falsk flagg-operation. Förortskravaller är tyvärr en numera vanligt förekommande företeelse i Sverige.
Den här gången verkar det tyvärr ha varit mer förberett. Uppgifter om långtgående samarbete, om förberedelser med att bryta upp sten förekommer, liksom om att mammor hejat på sina små barn. Det här måste ses för vad det är: en attack på det svenska samhället, och en sedan länge pågående attack. Polisen publicerar sedan 2015 rapporter om situationen i de särskilt utsatta områdena.
Kriterierna för att hamna på den listan är bland annat att det förekommer öppen narkotikahandel, utåtagerande missnöje mot samhället, minskad anmälningsbenägenhet för brott och ovilja att medverka i rättsprocesser. Är området särskilt utsatt kan det förekomma systematiska hot, det kan vara nästintill omöjligt för polisen att utföra sitt uppdrag och det finns parallella samhällsstrukturer. Parallella samhällsstrukturer innebär i klartext organiserad stenkastning på polis.
Men det betyder också att gängkriminella kontrollerar stadsdelar. De som skottskadades under påsken är inte de första att bli skjutna i Norrköping i år. Sammanlagt har polisregion Öst drabbats av 20 skjutningar från januari till mars. En person har dödats. Sett till landet i sin helhet är 2022 det dödligaste året någonsin i gängvåldets Sverige.
Det har liksom blivit bortglömt. Sverige har en exceptionell utveckling av dödligt skjutvapenvåld som bara blir värre. Det är 23 personer som blivit mördade i år i en gängkonflikt. Men vi har vant oss. Det krävs att det sker på ett gym i centrala Stockholm, att barn eller mammor som bär sina barn träffas för att frågan ska upp på agendan igen. Men det är samma mylla som föder gängkriminaliteten som födde upploppen som drabbade Norrköping i påskas. Polisen hamnade inte i en plötslig konflikt med kriminella för att en högerextremist brände en koran. Konflikten har pågått under flera år.
Den försvinner inte för att bränderna i piketbussarna har släckts och fordonsvraken forslats bort. Den kommer fortsätta under överskådlig tid. Vi har en justitieminister och en statsminister i regering som haft ansvaret för detta i åtta år. Det här är deras största misslyckande.
Henrik Hall är handläggare på Kristdemokraternas riksdagskansli och borgerlig skribent.