Polen visar hur långt vi har kvar

Den svenska försvarspolitiska utvecklingen verkar dessvärre ha stannat av i och med vår Natoansökan.

Polska soldater. De ska bli många fler inom det kommande decenniet när landet planerar för mer än en fördubbling.

Polska soldater. De ska bli många fler inom det kommande decenniet när landet planerar för mer än en fördubbling.

Foto: Matthias Schrader

Krönika2022-07-27 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Under många år har den debatt som trots allt har förekommit i fråga om ett svenskt Natomedlemskap nogsamt påpekat att ett dylikt är nödvändigt men inte tillräckligt. Sverige måste stärka sitt försvar även om vi träder in i försvarsalliansen.

Trots detta verkar löftena om att växla upp det svenska försvaret ha svalnat betänkligt redan före vi skickade in vår ansökan. Beskedet att vi ska lägga två procent av bnp på försvaret var glädjande men det dröjde inte länge innan regeringen började skjuta på det. Mönstret är det gamla vanliga. Man vill gärna boka in rubrikerna, men inte sätta av utrymmet i budgeten. Det är oseriöst, och det dessvärre i en rätt osäker tid.

Ryssland har förvisso lidit stora förluster i Ukraina, men det är främst av kortsiktig betydelse. President Vladimir Putin skulle ha svårt att försöka genomföra samma sak mot ett annat land nu, men det skulle inte ta mer än ett par åt att bygga upp kapaciteten igen. Det avgörande är inställningen till grannländer som finns hos den ryska ledningen. Och den visar inga tecken på att förändras inom en snar framtid. Hotet riskerar att kvarstå under lång tid.

Ett land som har insett detta är Polen. Utöver att varna för Rysslands aggressivitet under flera år har landet de senaste åren påbörjat en enorm upprustning. Försvarsbudgeten har höjts till tre procent av bnp med målet att jobba upp den till fem procent vilket skulle placera landet i en tämligen ohotad tätposition i Nato. 

Polen har genomfört stora uppköp av försvarsmateriel från Sydkorea, hittills värt omkring 100 miljarder kronor. Från stridsvagnar och bandhaubitsar till infanteristridsfordon och flygplan. Polen satsar tydligt på marktrupperna och lär inom ett par år ha EU:s största armé. Målet är att avskräcka Ryssland genom att skaffa sig möjligheten att närmast på egen hand slå tillbaka fienden. Natostödet skulle förstås komma men bara om Polen först kan ta hand om sig självt.

Till och med Tyskland verkar klara av att ta försvars- och säkerhetspolitiken på större allvar än Sverige. Tidigare finansministern Wolfgang Schäuble har föreslagit att Tyskland ska bidra till kostnaden för Frankrikes kärnvapenarsenal givet dess betydelsen för att avskräcka Ryssland som numera hotar med kärnvapen var och varannan dag.

Situationen understryker onekligen hur mycket Sverige behöver Nato, men mindre för att förklara det motsatta.

Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.