Totalförsvaret saknar omkring 10 miljarder kronor för åren 2018–2020 och för det civila försvaret tillkommer ytterligare 1 miljard (SvD 31/5). Bland annat beror detta på kostnadsökningar, sämre valutakurser och dyrare avtal. I april enades representanter från S, MP, M, C och KD att skjuta till 500 miljoner i vårbudgeten 2017 för att släcka de mest akuta bränderna i budgetunderskottet. Men det räcker inte.
Det är, och har länge varit, dags att ta försvaret på allvar.
Men när det handlar om långsiktighet för det svenska försvaret slår många dövörat till. Neutralt är bäst, heter det ofta. Förvisso är det rätt att vara diplomatisk och stolt över Sveriges i modern tid på många sätt krigsfria historia, men för att på ett trovärdigt sätt kunna sträcka ut handen till grannar i nöd behövs en stabil grund att stå på.
Försvaret diskuteras mer nu än det gjorde för tio år sedan. Vi talar om Försvarsmaktens (eller vissa hamburgerkedjors?) reklamkampanjer, ÖB:s ”enveckasförsvar” och värnpliktens vara eller icke vara. Men risken är att nödropen från vårt försummade försvar ignoreras, eftersom våra politiker genom långvarig tystnad signalerar att det är oviktigt.
Precis som Patrik Oksanen, ledarskribent i Mittmedia och politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning, skriver i ett inlägg om försvaret behövs ett rejält tillskott från staten för att verksamheten ska kunna åtgärda bristerna orsakade av åratal av misskötsel. Oksanen pekar med hela handen och begär en check på 40 miljarder kronor åt ÖB.
Det är inte taget ur luften. Vi skulle förmodligen aldrig försumma en liv- eller hemförsäkring på samma sätt som vi gör med vårt svenska försvar. Vårt försvar som i förlängningen är (eller åtminstone är tänkt att vara) ett försäkringsskydd för att trygga oss, våra barn och grannar, vårt land och vår frihet.
Det kan emellertid vara riskabelt att helt kravlöst pumpa in alltför mycket pengar i försvarsapparaten. Resurserna behöver komma till sin rätt och användas så effektivt som möjligt. Det är naturligtvis lättare sagt än gjort.
Eventuellt pengaspill skulle kunna minskas för respektive land om EU:s länder gemensamt kunde upphandla och utveckla försvarsmateriel, menar EU-kommissionen. En gemensam EU-fond föreslogs också på sommartoppmötet i Bryssel i slutet av förra veckan och statsminister Stefan Löfven (som dessförinnan inte visat mycket entusiasm för ett europeiskt försvarsprojekt) signalerade att det är viktigt att Sverige är en del av detta.
Balansgången mellan satsningar inom landets gränser och samarbeten mellan EU-länderna kan vara svår; allt fokus bör inte hamna på de största spelarna. Men förmodligen kan en god samarbetsvilja och enighet stärka länderna i EU och ge en positiv känsla efter kriser kring euron, Grekland och brexit.
För drygt en vecka sedan flög ett ryskt jaktplan mycket nära ett svenskt signalspaningsplan över Östersjön. Incidenter i den stilen inträffar titt som tätt för att testa Sveriges gränser. Vi måste kunna visa trovärdighet och att vi tar vårt land och vårt försvar på allvar. Så jag instämmer med Patrik Oksanen: ”ge en fet check till försvaret”, men med tillägget om att det nödvändiga tillskottet till försvaret används på bästa sätt – genom en lagom dos krav och restriktioner.