Det är svåra tider för anhängarna av QAnon. Det enkla faktum att Joe Biden har svurits in som USA nye president var något som helt enkelt inte skulle hända. President Donald Trump skulle ju leda Stormningen och tusentals medlemmar av den globala, liberala och inte minst kannibalistiska pedofilkabalen arresteras.
Nu blev det ju inte så, vilket enbart förvånade de mest ihärdiga anhängarna av konspirationskulten. En hel del har tagit detta som intäkt för att de faktiskt har blivit duperade, andra biter sig fast och redigerar profetian.
Det kan te sig löjeväckande. Stormningen av Kapitolium visade dock hur denna vansinniga föreställning har fått tidigare välförankrade människor att släppa taget om verkligheten. För framtiden är det viktigt att försöka förstå hur detta kan ha hänt.
Om konspirationsteorier tidigare har frodats där många har haft svårt att förstå vad som faktiskt har hänt – såsom månlandningen eller mordet på John F. Kennedy – innebär QAnon ett skifte. Teorin fyller inget märkbart syfte alls. Den förklarar ingenting men erbjuder sammanhang och mening.
Alyssa Rosenberg, kolumnist i Washington Post, poängterade redan 2019 att QAnon är uppbyggt som ett mycket effektivt och beroendeframkallande spel. Med väldigt enkla medel kan vem som helst bli del av detta. Det krävs inga supersnabba reflexer eller särskild kunskap. Du behöver bara läsa meddelandena från den hemlige Q och delta i jakten på hemliga budskap och signaler. Du erbjuds omedelbart en plats i den nätbaserade gruppen av andra troende/spelare och ditt enkla deltagande genomsyras dessutom av ett högre syfte. Ditt bidrag i kampen gör att den ondska som väntar i andra änden snabbare kan besegras.
Ju längre du tar del av spelet desto fler märkliga saker måste du acceptera, såsom att John F Kennedy Jr inte alls dog 1999 utan är vid liv och skulle ersätta Mike Pence som vicepresidentkandidat i valet i fjol. Detta sållar lika effektivt som språkbruket i Nigeriabreven bort dem som inte vill tro. Ett effektivt kultverktyg, men till vilken nytta? QAnon är en decentraliserad kult utan en överhängande ledning som tjänar på hjärntvätten.
Vad vi ser utan tvivel är dock att det inte behövs någon virtuell verklighet för att få människor att överge familj och vänner. Det räcker att använda sig av spelets logik och uppbyggnad.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.