I alla ekonomiska system finns det människor som är beredda att använda sin position för att gynna sig själv och sina närstående. Den svenska ordföranden i Transparency International har kallat svenskarna för ”mycket naiva” på korruptionsområdet.
Myglet finns även här. Och inget tyder på att problemen minskar. På senare år har korruptionsskandaler briserat i flera svenska statliga myndigheter och svenska storbolag. Mutskandaler förekommer likaså i kommuner och regioner.
Det som avgör om oegentligheter avslöjas är ofta de verktyg som ges av offentlighetsprincipen. Och där har e-postloggarna en avgörande funktion. Genom att begära ut e-postloggarna, som innehåller information om tid, avsändare, mottagare och ämnesrad i ett e-postsystem, kan en granskande journalist eller medborgare snabbt få en uppfattning om en stor mängd mail och därefter begära ut de mejl som är intressanta.
En god del av de avslöjanden om korruption som vi läser om i media skulle aldrig blivit avslöjade utan e-postloggarna. Riksrevisionen 2016. Polisens AI-verktyg Clearview. Stora upphandlingar som får göras om. GD:ar och kommunpampar som avslöjas och får sparken.
Men nu är det här verktyget mot korruption på väg att försvinna. Till skillnad mot många pappershandlingar, som ska arkiveras och sparas i många år, tillåts varje myndighet att radera e-postloggarna efter eget behag. Och det gör de, alltmer och allt snabbare. Inte sällan redan efter några månader, eller till och med några veckor.
I en debattartikel i SvD (18/5) uppmärksammar Föreningen grävande journalister, Journalistförbundet och Utgivarna saken tillsammans. Och påtalar att Riksarkivet, som rår över frågan för statliga myndigheter och fungerar normerande för regioner och kommuner, är på väg att ytterligare förvärra situationen. För ett och ett halvt år sedan skickade myndigheten ut ett förslag på nya föreskrifter där e-postloggarna skulle sparas i minst två år. Det fick positiv respons från media men fick kritik från myndighetshåll avseende bland annat merarbete för myndigheternas personal. Nyligen drog Riksarkivet tillbaka förslaget och menar nu att varje myndighet ska få fortsätta radera filerna bäst de vill.
Det är ytterst problematiskt. Det behövs nu en allmän rensning på området. Riksarkivet behöver få ordning på prioriteringarna, om inte lagstiftaren ska behöva kliva in. Att ge myndigheterna makt över möjligheterna till granskning är inte bara naivt. Det är ett påtagligt skadligt incitament som stimulerar myglet.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.