Det är ett par år sedan nu. Det hade varit begravning i Gryts kyrka, i Valdemarsviks kommun. De sörjande hade lämnat kyrkbänkarna och ätit middag tillsammans. Det var en blandning av sorg och glädje i luften när prästen reste sig för att hålla tal.
Budskapet var att en begravning är något vi inte är vana vid. Samvaron efter är en normaliseringsprocess. Det är en övning i att träffas och umgås i en ny vardag. Ett sätt att få bort den där jobbiga känslan av osäkerhet hur man ska tala med varandra om ett dödsfall. Det budskapet lär hålla än.
Ska inte pandemin bli ett större trauma än den redan är behöver vi hitta formerna för att vårda vissa riter. Som begravningar.
När regeringen först presenterade restriktionen att bara maximal åtta personer får träffas fanns inte ett undantag för begravningsverksamhet. Det resulterade i att det i stort sett blev omöjligt att hålla många begravningar – trots att de ofta kan genomföras i stora och luftiga kyrkor.
Lyckligtvis insåg regeringen misstaget och införde ett undantag. Nu får maximalt 20 gäster samlas för att säga farväl till en anhörig.
Att regeringen från början inte undantog begravningsverksamhet är klantigt. Men det kan finnas en mer komplicerad förklaring än en snabb händelseutveckling. Det kan vara så att regeringen har snöat in på de ekonomiska och politiska perspektiven. Andra delar av samhället glöms bort.
Den moderate tänkaren Hans L Zetterberg – vars arv har fått en stark återkomst i Moderaternas nyligen presenterade idéprogram – delade in samhällslivet i sex olika sfärer. Dessa är ekonomi, politik, moral, religion, konst och vetenskap. Varje sfär har sin egna logik.
Och det som främst sätter regeringens agenda är politikens och ekonomins logiker, även om moral och vetenskap spelar in. Perspektiv som inte har fått samma uppmärksamhet är konsten och religionens.
Vad säger då det här oss? En lärdom är att det vi får höra om på regeringens och myndigheternas pressträffar inte ger alla perspektiv för hur vi mänskligt bör hantera pandemin. Det vi får med oss därifrån är hur vi ska kunna minska smittspridningen. Och hur ekonomin kan klaras så helskinnad som möjligt.
Men vill vi en dag att samhället som helhet ska bli normalt behöver vi även se bortom ekonomin och politiken. Ska vi hantera hela det trauma som pandemin är behöver vi hitta formerna för att upprätthålla en del riter och traditioner. I konsten eller religionen kanske en del kan finnas tröst.
Ska allt en dag bli normalt behöver vi begravningar. De hjälper oss att prata om det svåra och hitta en ny vardag.
Edvard Hollertz är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.