Hav förtröstan! Undrens tid är inte förbi. I en debattartikel i Aftonbladet har ordförandena för landets alla regionstyrelser gått ut med beskedet att de gemensamt ska motarbeta sitt beroende av hyrpersonal. Otroligt.
Till att börja med är det värt att konstatera att regionernas hyrberoende har blivit verkligt skadligt. Det är inte något fel på konceptet i grunden. Hyrpersonal kan vara ett bra komplement vid arbetstoppar och tillfälliga problem. Men det är ju inte så det ser ut. Regionerna har i regel blivit beroende av inhyrd personal för att få den dagliga driften att fungera. Givet vad inhyrd personal kostar jämfört med anställd dito är det klart att det driver upp kostnaderna.
Och detta är inte blott ett problem på avlägsna platser i Norrbottens inland eller mörkaste Småland. Nej, det är strukturellt problem som drabbat hela landet. Och det är förstås patienterna som drabbas i slutänden. Den som behöver vänta extra länge på vård eftersom onödigt mycket pengar går till bemanningen.
Och detta har ju varit ett problem länge. Det finns inte en regionpolitiker som inte kan väckas mitt i natten och utan vidare hålla ett längre tal om hur viktigt det är att bekämpa hyrkostnaderna. De vid makten talar gärna om hur de har gjort sitt yttersta men inte rår för det. De i opposition talar lika gärna om hur de skulle göra sitt yttersta om de bara fick chansen. Ingen har lyckats åstadkomma någon direkt förändring.
Därför är det ändå lite chockerande att regionerna nu gör gemensam sak. Rent konkret har de gått samman i ett hyresavtal med gemensam prissättning och något slags ambition att alla ska minska sina hyrkostnader. Genast börjar mirakelkänslan lämna kroppen.
Det är förstås inget fel på gemensam prissättning. Men det kommer heller inte att göra särskilt mycket för att minska beroendet. Åtminstone inte med mindre än att man har lyckats att drastiskt sänka vad man är villig att betala för hyrpersonal. Är det mindre lukrativt att arbeta som hyrläkare blir det förstås lättare att anställa ordinarie personal.
Mer troligt är förstås att detta är ordinarie regionpolitik på speed. Huvudsakligen verkningslösa åtgärder förpackade i en storslagen retorik om hur viktigt det är att just detta görs – även om det kanske inte märks av alls i verkligheten till slut. Men det lät i alla fall bra.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.