Det har kallats moralisk sinnessjukdom och antisocial personlighetsstörning. Däremellan hette det psykopati, och beskriver en personlighet med konsekvent brist på ånger och skuld. Manipulativa och lögnaktiga karaktärer som utnyttjar andra personers förtroende och anständighet.
De allra flesta människor är inte psykopater och har därför svårt att föreställa sig den totala skamlösheten. Man vill ändå tro att en person som gett sitt ord försöker hålla det. Därför låter vi oss luras. Och tror hellre på ständiga bortförklaringar än att det finns människor utan tillstymmelse till samvete.
Det här är en nyttig insikt även inom partipolitiken. Även om diagnosen inte är till för partier så är det en uppenbarelse att läsa kriterierna. Visst är det Socialdemokratin som beskrivs? Diagnoskriterierna består av bristande hänsynstagande till andra, bristande ansvarskänsla och respekt för förpliktelser, en tendens att skylla på andra och bortförklara sina beteenden, samt en bristande förmåga att känna skuld och ånger.
Här står det var och en fritt att lägga in sina egna socialdemokratiska exempel. Må det vara att stämpla andra som fascister eller fascistmedlöpare, att skylla förortsknarket på Danderyd och förnedringsrånen på Alliansen. Att gå bakom ryggen på sina samarbetspartner. Eller det genomgående draget att starkt fördöma andra för saker de snart gör själva utan minsta tillstymmelse till självkritik.
Vad är det som talar för att ett parti som sätter makten framför allt inte slänger sina fascistprinciper över bord och försöker slå sig ihop med SD? Egentligen ingenting, om det behövs för att behålla makten. Det skulle förvisso utlösa visst internt motstånd inom partiet. Precis som samarbetet med L och C. Det har dock inte påverkat kursen.
I dagens situation där SD sakta men säkert tar deras väljare, och S riskerar att bli parkerade i opposition under lång tid, ter det sig som ett enkelt beslut. Med en ny partiledare blir det att betrakta som en administrativ bagatell att göra upp med SD om migrationspolitiken och kanske fler områden.
Utåt kommer det att heta att de måste ta ansvar för landet, eller något liknande, för att motivera principlösheten. Sedan fortsätter allt som vanligt.
Borgerligheten behöver se realistiskt på sin huvudmotståndares karaktär. Och inte anpassa sig till de principer denna för tillfället förfäktar. Annars kommer de att åter se Socialdemokratin segla iväg med regeringsinnehavet.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.