Val ska vara allmänna, fria och hemliga, slår regeringsformen fast. Och Sverige är förvisso ett stolt föregångsland avseende allmänna val. Men den stoltheten börjar alltmer likna högmod, eftersom vi glömt de där detaljerna om att val även ska vara fria och hemliga.
Under senare tid har Sverige fått internationell kritik från flera håll för brister i valhemligheten. Och statsvetare har en längre tid påtalat behovet av reformer. De senkomna förändringarna som genomförts – att placera valsedlarna bakom skärmar – skapar nya problem. Valsedlar från vissa partier kan plockas bort eller blandas ihop av väljare som vill förstöra för vissa partier. Då röjs ändå valhemligheten när nästa väljaren tvingas fråga efter de saknade valsedlarna.
Andra problem i Sverige är att partifunktionärer tillåts uppehålla sig utanför och i vallokalen, samt att valfriheten inte garanteras när flera personer i samma familj släpps fram till valbåset.
Som statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson påtalar är partierna en del av problemet. Är partierna det minsta osäkra på huruvida en förändring av valsystemet gynnar dem så väljer de passivitet framför nödvändiga reformer. Det krassa egenintresset sätts före väljarna och demokratin. Men är det någon gång som diskussionen kan föras så bör det vara nu – i god tid innan nästa ordinarie val.
I bloggen Politologerna lade Oscarsson i dagarna fram ett antal reformförslag för att stärka den representativa demokratin. För att säkra valhemligheten föreslår han i likhet med andra statsvetare en enhetsvalsedel där väljaren kryssar sitt parti och skriver in sitt personval.
För att förenkla systemet och förbättra proportionaliteten föreslås ett minskat antal valkretsar och riksdagsledamöter. För ökad lokal förankring förespråkas ett krav på att riksdagskandidaterna bor i sin valkrets.
För ett ökat folkligt engagemang bör valdagarna för de olika nivåerna skiljas åt. Av samma skäl föreslår Oscarsson lite djärvt att avskaffa regionvalet och låta kommunvalen styra fördelningen i regionfullmäktige.
Slutligen föreslår Oscarsson att det felkonstruerade personvalssystemet avskaffas eller utvecklas med obligatoriskt personval. Det senare alternativet har fördelar då det ökar väljarnas makt samtidigt som det begränsar möjligheten att kandidater ”kuppas” in med ett litet antal personröster.
Valsystemet behöver reformeras och Oscarssons lista är en bra utgångspunkt. Om frågan får tillräcklig uppmärksamhet kanske partierna förmår sätta demokratin framför egenintresset.