Att SVT avser göra om en älskad klassiker har skapat oro. Den synes befogad. Särskilt när man noterar SVT:s uttalanden i frågan. De är säkert avsedda att lugna publiken, men lyckas med motsatsen eftersom SVT gett sig själv ett omöjligt uppdrag.
Enligt SVT:s programavdelning ska den nya versionen av ”Vi på Saltkråkan” utspelas ”i svensk nutid och med bevarande av verkets dna”. Vidare sägs att den nya serien ”ska vara troget de intentioner som Astrid Lindgren hade när hon skrev originalmanuset”.
Att bevara verkets dna (vad det nu är) och vara troget Astrid Lindgrens intentioner (hur SVT nu kan känna till dem) är formuleringar som vittnar om att manuset görs om i grunden. Att ta ett manus för en tidig 60-talsproduktion och placera det i en nutida miljö vore i bästa fall meningslöst. Mer sannolikt skulle det bli väldigt konstigt. En klassiker har i regel både tidstypiska och originellt tidlösa inslag i form av tempo och egenheter som inte låter sig överföras till en ny produktion.
En ”modernisering” är således att vänta. Men inte heller det är en särskilt attraktiv idé. ”Vi på Saltkråkan” ska inte att jämföras med en bok från Astrid Lindgren vilka man alltid kan göra nya filmatiseringar av. Saltkråkan skrevs som tv-manus, det enda av sitt slag, och utspelades i den tid det författades. Och enligt Astrid Lindgren AB tillbringade författaren varenda sommar ute i skärgården. Det var en av hennes absoluta favoritplatser. Och efter att hon haft ett sommarställe där i 30 år tyckte Astrid själv att hon kände miljön tillräckligt väl för att skriva om den.
Man ställer sig frågan om de personer som ska ”modernisera” manuset känner miljön på samma sätt. 60-talsproduktioner har sin karaktär. 2020-talsproduktioner har en annan. Risken är påtaglig att vi får en ny påkostad Saltkråkan med populära skådespelare som vi ser i alla andra produktioner nu för tiden, med pedagogiska förklaringar och politiskt korrekta inslag som ska fånga (eller forma) våra nya värderingar. Det vore måttligt respektfullt mot manuset och författaren.
Meningslös eller respektlös, således. Något annat synes omöjligt.
Frågan är varför det är så viktigt för SVT att göra om en klassisk berättelse. Det har de inte lyckats förklara på ett begripligt vis. Ja, förutom det där med att SVT vill vara Sveriges gemensamma minne, då.
Hade SVT däremot för avsikt att bevara Astrid Lindgrens intentioner och verkets dna så funnes det ett enkelt, billigt och många gånger bättre sätt att hantera det. Man låter det vara.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.