Hur skulle vi reagera om Carl Milles skulptur över Louis De Geer på Gamla Torget sprängdes? Om de gula spårvagnarna brändes ut eller Kolmården ödelades av ett bombanfall? Det är saker som kan hända – och sker just nu i Ukraina.
För Putin existerar ingen ukrainsk kultur. Därför rinner folkrätten bara av honom och han fortsätter att förgripa sig på Ukrainas historia och kultur för att försvaga och skada människor till underkastelse.
Det är grymt, men inget nytt som kommit i och med Rysslands krigföring. Detta våldsbeteende har pågått genom historien för att kränka och skjuta ned hopp. Ett annat modernt exempel är terrororganisationen IS som gång på gång slår mot andras kultur för att omstöpa historien och visa sin makt. Kostnaderna för detta uppskattas till omkring 100 miljoner dollar per år. Och då är det svårt att räkna de psykologiska och känslomässiga skadorna.
Under ett seminarium på Folk och Försvar den 19 april ställdes frågan: hur skyddar vi kulturen i händelse av kris eller krig? För enligt en ny rapport från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) behöver det svenska skyddet stärkas. Vi har varit fredade under så lång tid att vi inte har tillräcklig beredskap för hur vi, våra museer och kulturinrättningar, ska skydda vårt kulturarv om en fiende slår till.
Varför är det då viktigt att skydda kulturen?
Dramatikern och debattören Stina Oscarson talade om kulturens förmåga att göra livet lite mer begripligt. Hon sa att byggnader går att bygga upp igen, men den mänskliga tilliten är svårare att återerövra. Och i detta skändande av tilliten vet Putin, IS och andra krigsförbrytare att det sätter spår i vår hälsa och vårt hopp.
Helene Rånlund, överintendent och chef för Statens försvarshistoriska museer, deltog också i seminariet hos Folk och Försvar. Hon berättade om sina intryck och erfarenheter från en elva dagar lång resa i Ukraina häromveckan. När Putin beordrade sina trupper över gränsen uppstod först en lamslagenhet bland ukrainarna. Men sedan samlade man snabbt ihop sig och svarade, inte bara med militära medel utan också genom att skydda den ansatta kulturen. Rånlund visade bilder på sönderskjutna museer och historiska böcker med kulhål där de ryska soldaterna gått fram.
Omvärlden imponeras av ukrainarna som kämpar och försöker leva sina liv så normalt som det bara går. Men det är också vad vi alla förväntas göra i motsvarande situation. Vi har ett ansvar gentemot samhället och oss själva; att kämpa för vår frihet genom att upprätthålla en normal vardag – så gott det går.
Jag tror att vi behöver lära oss detta tidigare i våra liv. Låt samhällsberedskap ingå i skolans hemkunskap så att fler vet vart man går och vad man gör om något inträffar. I vår uppkopplade, digitala miljö har många tappat greppet om vad radio och viktigt meddelande till allmänheten egentligen är. Men krisinformationen från Sveriges Radio P4 kommer inte att fungera på mobilens SR-app om internet ligger nere. Då är det bra att veta att information finns via klassisk radio och att lokala bibliotek, gymnastiksalar och kulturhus ofta blir samlingsplatser om krisen eller kriget är framme. Förhoppningsvis kommer vi aldrig dit. Men om vi skulle drabbas så blir allt lättare om vi vet vad vi ska göra.
Vi vill att våra liv ska fungera som vanligt; att de gula spårvagnarna fortsätter rulla, statyer över historiska personer och hjältar får stå kvar och att Kolmården fortsätter att vara en kär plats att återvända till om och om igen.
Katarina O'Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.