Liberalkonservatism, vad är det? Ordet debatteras just nu när man talar om Moderaterna. Partiets kris har gjort att olika analytiker som ska försöka sig på att förklara vad som händer har kommit att tala om att partiet är på väg att klyvas. Det finns två grupper: liberaler och konservativa, och på grund av invandringspolitiken och Anna Kinberg Batras valhänta hantering av Sverigedemokraterna, har denna ideologiska skiljelinje i partiet fördjupats. Liberaler och konservativa hänger ihop som ler och långhalm så länge konflikten handlar om marknadsekonomi, skatter och bidrag. Men när det blir flyktingfrågor och lag och ordning är konflikten en annan.
Någon liberalkonservatism finns därför egentligen inte, säger förståsigpåarna. Det finns bara liberalism och konservatism. Det är olja och vatten. Man kan blanda samman dem och skaka om. Men efter ett tag delar de på sig i alla fall.
Jag menar att denna analys är felaktig. Den är felaktig eftersom den tror att teoretiska begrepp är verkligheten.
Naturvetenskapliga forskare brukar förstå detta snabbare än samhällsvetare av någon anledning. Jag tror att det har att göra med att de är vana vid modellering. De vet att verkligheten är komplicerad och att man bara kan förklara en liten bit i taget genom starkt förenklade modeller.
Men det är även så samhällsvetenskap fungerar. När politiska partiers idéer ska analyseras måste det göras på ett förenklat sätt, och precis som naturvetarna använder sig samhällsvetarna av modeller. Modellerna är förenklade bilder av verkligheten. Men de är aldrig verkligheten i sig.
Begreppen liberalism och konservatism är två sådana förenklade modeller. Det är två ideologier, men vem hittade egentligen på dem? Skapades de som två olika ideologier samtidigt som Big Bang eller är det begrepp som samhällsvetare eller filosofer har hittat på långt senare?
Svaret är att det är begrepp som kommit till under historiens gång för att försöka beskriva idéer som har uppstått spontant i samhället. Vad som är en liberal eller konservativ idé i verkligheten är därför inte alls lätt att beskriva.
Den moderata kärleken till friskolor är ett exempel på hur det kan se ut. Liberalismen talar om värdet av valfrihet. Konservatismen talar om att det behövs en annan skola än den socialistiska flumskolan från 1970-talet, att det behövs en återgång till klassisk katederundervisning. Vad blir då den naturliga politiska lösningen? Jo, att just låta friskolor vara verksamma. Då kan de föräldrar som vill ha traditionell katederundervisning för sina barn få det. Den liberala valfriheten räddar på så vis möjligheten att göra konservativa livsval.
Men är då detta liberalism eller konservatism? Eller är ordet man ska använda liberalkonservatism?
Det är en så kallad akademisk fråga. Den roar oss statsvetare, men inte många fler. I den praktiska politiska vardagen har den inte någon större relevans. Det är därför som talet om att Moderaterna slits isär mellan liberaler och konservativa är missvisande.
För övrigt anser jag att Islamiska staten bör förstöras.