Det var ett par veckor sedan nu. Maria Sayeler (S), ordförande i byggnads- och miljöskyddsnämnden i Norrköping fick frågor i NT om varför en kommunägd och kulturhistoriskt värdefull industribyggnad på Stockholmsvägen 21 förfaller. Sayelers besked var: ”Varför Norrevo inte underhållit fastigheten kan jag inte svara på. Det kan ha med ekonomin att göra. Men vår förhoppning är att byggnaden ska rustas upp.”
Fast ordföranden i byggnads- och miljöskyddsnämnden borde kunna göra mer än att hålla tummarna för att byggnaden en dag ska rustas upp. Norrevo är ett helägt kommunalt fastighetsbolag. Vill kommunens politiska ledning att huset ska rustas upp kan det ske. Men i stället för att erkänna att det är ett bolag som kommunen har full rådighet över framstår det som bekvämt för politiken att ha Norrevo att skylla på och bolla ansvarsfrågan till.
Just det här oroar. Politiken har en dragning till att använda kommunala bolag för att distansera sig själva från ansvar. I Norrköping finns ofta Norrevo att peka på när den ansvariga politiska nivån inte helt och fullt vill stå för ett beslut som kan vara kontroversiellt.
När kultur- och fritidsnämndens ordförande Olle Johansson (S) fick frågor om flytten av Skolmuseet från Oskarsskolan – i närmast en nedläggning av det unika museet – lät det som att allt var Norrevos fel. ”Detta är en följd av att Norrevo bestämt sig för att bygga om fastigheten”, sade Olle Johansson till NT (15/12).
Och gissa vad som fick vara Norrköpings kommuns ansikte utåt inför rivningen av den unika paviljongen belägen vid Östra Promenaden? Såklart var det Norrevo som fick ta frågorna när kommunen i juli förra året rev byggnaden ritad av Bruno Mathsson.
I Söderköping används det kommunala fastighetsbolaget på ett ibland lite likartat sätt. I hjärtat av brunnsområde – mellan ån och kanalen – ligger det kommunalt ägda brunnslasarettet som sakta förfaller. Byggnaden ingår i miljön Söderköpings brunn, som är ett riksintresse för kulturmiljövård. Om en privat fastighetsägare inte vårdade en byggnad här skulle det bli ett herrans liv. Kommunens fastighetsbolag Ramunderstaden sköter dock inte brunnslasarettet och ansökte till och med för några år sedan om att få riva det, vilket lyckligtvis avslogs. Men trots politikens återkommande löften och visioner för brunnslasarettet fortsätter byggnaden att förfalla. Och mellan politikerna och medborgarna finns praktiskt nog Ramunderstaden.
När det tänder det till i folkopinionen finns det allt oftare ett kommunalt bolag som krockkudde för politiken. Det är ansvarslöst.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.