År 2015 presenterade Polisen en lista över områden som var särskilt utsatta för kriminalitet, extremism, parallella samhällsstruktur och där Polisen har svårt att utföra sitt uppdrag. Listan var stigmatiserande och skadlig enligt många kritiker.
Men Dagens Samhälles rapportering i dagarna visar något annat. Arbetet mot segregation och kriminalitet satte fart och attityden mot listan i berörda kommuner har förändrats.
I Uppsala säger Erik Pelling, kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande, att han inte skulle vilja vara utan listan. Kommunen har börjat beta av en handlingsplan med 89 punkter, kring bland annat ordningsvakter, renoveringar, skolfrånvaro, svarta hyreskontrakt och bevakningskameror. ”Kamerorna är en formidabel succé”, berättar Pelling.
Och i Göteborg, som har flest områden på listan, har den resulterat i en politisk målsättningen att ta bort samtliga områden från listan. I ett fall har det redan lyckats.
”Det är väldigt viktigt, det visar att det går att vända en negativ utveckling”, säger Axel Josefson, Göteborgs moderata kommunstyrelseordförande. Han säger också att listan skapat ett politiskt tryck kring situationen i de utsatta områdena.
I övrigt synes listan generellt lett till ett närmare och bättre samarbete mellan polisen och kommunerna. Att Polisen valde att gå ut med listan var för att lyfta ett samhällsproblem och för att ”hänga med i diskussionen”. Med andra ord: Polisen tyckte inte att den offentliga debatten och rapporteringen byggde på en korrekt bild av verkligheten.
För de kommunledare som fortfarande är negativt inställda till listan så handlar det nästan uteslutande om argumentet om stigmatisering. Områden för ett ”onödigt dåligt ryckte”, och unga i området får ”en stämpel på sig”.
Teorin om stigmatisering antar att ett visst påstående skapar en negativ bild av en person, grupp eller ett område, som sedan är svår att ändra. Rädslan för stigmatisering gör att sanningar underrapporteras till förmån för mer fördelaktiga ”bilder” av verkligheten.
Men det finns mer rationella lösningar mot stigmatisering och att en hel grupp dras över en kam. Såsom att argumentera emot. Och påtala att det som är sant om en individ, eller ett område, inte säger något om en hel grupp människor.
Att mörka relevanta sanningar, för att undvika att människor - av irrationella orsaker - blir eller känner sig kränkta och ihopklumpade, är inte ett rationellt agerande.
Hårda sanningar vinner över välvilliga osanningar, i både princip och nytta.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.