För en tid sedan genomförde polisen en nykterhetskontroll utanför Söderköping. I ett inlägg på Facebook från ”Polisen Valdemarsvik och Söderköping” berättas om en förare som blåste positivt, fick följa med till stationen och sedan åkte på dagsböter på 13.600 kronor.
Polisens inlägg inkluderar även en bild från trafikkontrollen. Det syns några stoppade bilar på en asfaltsplan och en ladugård i bakgrunden. Och den här typen av inlägg fyller definitivt en viktig funktion. De visar på närvaro och kan nå ut brett med viktig information till medborgarna i ett geografiskt avgränsat område.
Men ändå är det något som skaver. Kanske har det med ladugården att göra.
För den som kan sina ladugårdar vet att den ligger i korsningen där vägen till Engelholm och Sankt Anna delar sig. En ganska generell berättelse om någon som åkte dit för rattonykterhet begränsas nu till att röra en allt mindre krets – för så fasligt många kör inte på de vägarna efter sommarsäsongen. På landet har man ju dessutom ofta koll.
Poängen är att ett tillsynes anonymiserat inlägg på sociala medier från polisen kan ge mycket information om vem polisen kan ha ingripit mot bara genom att det avgränsas i tid och plats. Och här börjar en gräns närma sig – för vi vill ha en polis som lämnar fall till åklagare och inte till folkdomstol på sociala medier.
Att hantera polisens konton på sociala medier är således en balansakt. Det kan ifrågasättas om varje enskild polisanställd med exakthet kan bedöma vad ett inlägg kan få för konsekvenser.
Polisens närvaro på sociala medier har också fått en hel del uppmärksamhet under senare tid, inte minst gäller det enskilda polisanställdas konton. Särskilt mycket kritik har riktats mot att en polis i norra Sverige i en video nyligen beskrivit hur det är att lämna dödsbud.
Polisens hundratals konton på sociala medier har också återkommande granskats av Tidningen Dagens ETC, som har kunnat konstatera uppenbara integritetsbrott och kommersiella inlägg. Bland annat nämns inlägg där en skadad kvinna på akuten beskrivs raljant och hur en man handfängslas med bildtexten ”Busted!” och tre emojis.
Många av de mest problematiska inläggen verkar dock komma ifrån polisanställdas privata konton, likt det om dödsbudet. I många av fallen är den enskilde polisen i centrum vilket tyder på att drivkraften bakom engagemanget på sociala medier handlar lika mycket om personlig fåfänga som informationsgivning. Det som gör att inläggen från polisanställda får sådan uppmärksamhet är också i sin kärna att det är innehavaren av våldsmonopolet som är avsändare.
Poliser ska jaga bovar – inte uppmärksamhet på sociala medier.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.