Det fullskaliga kriget i Ukraina är inne på sin tjugonde månad och vintern närmar sig, vilket skapar tuffare förhållanden för både civilbefolkningen och militären. När kommer kriget att ta slut?
För att påskynda Ukrainas seger måste omvärlden fortsätta med stödåtgärder som gör skillnad. USA är den största bidragsgivaren, men ju längre tiden går och ju mer utdraget kriget blir desto mer tycks amerikaner ifrågasätta stödet. Det är en oroande utveckling.
Den säkerhetspolitiska situationen är den värsta vi upplevt sedan andra världskriget, som statsminister Ulf Kristersson har sagt. Denna insikt behöver ligga till grund för arbetet med att stärka vår egen och Europas säkerhet.
En åtgärd som skulle göra skillnad för Ukraina vore att skicka vårt svenska stridsflyg JAS 39 Gripen. Det konstaterar överstelöjtnant Joakim Paasikivi i en intervju med Sveriges Radio (6/10). Miljön i Ukraina är svår, men amerikanska F16 eller svenska JAS Gripen kan bära mer sofistikerade vapen än de ukrainska och ryska planen. Om vi skickar våra plan kan vi höja förmågan för Ukraina, säger han.
Svenska regeringens besked att låta försvaret utreda möjligheten att skicka svenska stridsflyg till Ukraina är därför välkommet. Men innan vi faktiskt kan göra det fullt ut bör vi ha blivit fullvärdiga medlemmar i Nato, så att vi har den egna säkerheten bättre garanterad.
Tyvärr fortsätter Sveriges Natomedlemskap att dröja. Hamas attack mot Israel kan försena det hela ytterligare, eftersom Erdogans inställning till Hamas är mjuk. Det kan i sin tur fördröja Turkiets köp av amerikanska F16; ett krav som Ankara ställt upp för Sveriges medlemskap. I detta moment 22-artade tillstånd befinner vi oss nu.
Vi har emellertid en stark allians i och med hela Nordens luftsstridsstyrka, vilket påpekas av Patrik Oksanen och Gunnar Hökmark i en rapport från tankesmedjan Frivärld (27/6). De diskuterar behoven för ett fungerande totalförsvar i Sverige och där är förbättringar av flygvapnet en väsentlig del. För att kunna ta emot och basera andra Natoländers stridsflyg i Sverige krävs bättre logistik och skydd av flygbaserna. Det blir extra viktigt om vi ger Gripen-plan till Ukraina. Därutöver behöver de sex transportplanen, Hercules, ersättas och vi bör investera i radar och ledning, skriver Oksanen och Hökmark. Det hela kokar ned till att vi måste lösa personalfrågorna för att få flygvapnet att lyfta. Vi må ha förträffliga stridsflygplan, men om vi inte har tillräckligt med piloter som kan flyga dem är de inte till någon nytta.
Vår försiktighet och önskan att vara neutrala har en lång tradition i Sverige. Kanske har den i alltför hög grad fått bidra till vår bortslarvade beredskap? Finland ligger långt före oss och har gjort klokare långtidsinvesteringar för säkerheten, vilket också belönats med Natomedlemskap.
Det är lätt att känna sig uppgiven i detta tuffa omvärldsläge. Men vi får samtidigt påminna oss om att vårt svenska flygvapen – tidigare kallat Kungliga Flygvapnet – är i en klass för sig. Det visades senast under firandet av kungens 50 år på tronen när flygplan från flera olika tidsepoker flög över Stockholm. Låt oss se på den bilden som en påminnelse om en av Sveriges styrkor som kan hjälpa Ukraina efter ett (förhoppningsvis nära förestående) inträde i Nato.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.