Världsläget är så illa att EU skapar nu en lånefond för att finansiera medlemsländernas militära upprustning och därmed ökade försvarsförmåga. Bra. Men ett lands motståndskraft är mer än bara förmågan att försvara sig mot yttre angrepp. Det samhälle som hänger ihop och vars beståndsdelar skapar en förstärkt helhet, inte tvärtom, står bättre rustat.
I välfärdsstaten Sverige innebär det att alla som kan försörja sig själva ska göra det. Men arbetslösheten når nu nya toppnivåer, samtidigt som vårt system – med en omfattande arbetsrätt, starka fackförbund och höga ingångslöner – gör det dyrt att anställa. Särskilt personer med låg utbildning och lite erfarenhet, alltså många utrikesfödda och unga. I kombination med generösa bidragssystem haltar arbetsmarknaden betänkligt.
Nu reagerar såväl forskare, som politiker och statstjänstemän och varnar för att samhället även slits isär när alltför få ska försörja alltfler, särskilt i olika grupper. För utanförskapet rymmer gap, inte minst mellan utrikes- och inrikesfödda. Självförsörjningsgraden i kommunerna är i genomsnitt 46 procent för den icke västerländska gruppen och 77 procent för de med svenskt ursprung.
I januari 2025 var 7,2 procent av arbetskraften inskrivna som arbetssökande, jämfört med 6,8 procent i januari 2024. Beräkningar visar att en arbetande person nu måste försörja ytterligare två – 1 försörjer 3. Enligt Skatteverket är 74 000 - 158 000 personer felaktigt folkbokförda i Sverige, och har då tillgång till bidrag de inte har rätt till. Och 110 000 - 185 000 personer bor i Sverige utan att vara skrivna och ha laglig rätt att vistas här.
Helsingborgs arbetslöshet ligger i toppskiktet. Men skulle vara ännu högre om även de 4000 personer som är folkbokförda i kommunen utan att betala skatt, arbeta, studera eller bära upp offentliga bidrag räknats in. Var finns de och vad gör de? Utnyttjas eller utnyttjar de? Och kanske viktigast – hur går det för deras barn? Frågorna är många, svaren alltför få. Sverige måste – inte minst med nuvarande oroliga världsläge och hotbild mot oss – ha total koll på vem som faktiskt vistas här och kontroll över vilka som har tillåts göra det.
I utanförskapet göms skillnader i tilltro till staten och systemet. Störst är den mellan friska och sjuka men tydlig även mellan invandrare och svenskfödda. Genom det parallellsamhälle som vuxit fram och bygger på svarta jobb och företag, falska boendeadresser och exploatering av arbetskraft, göds misstron. Det slår in en kil mellan befolkning och stat. Samt slår hårt mot seriösa företag, som redan kämpar i lågkonjunktur.
I första hand skadar det vårt välstånd. I andra hand blir vi onödigt sårbara för påtryckningar utifrån. Exemplen med Iran som dirigerar svenska kriminella att bedriva subversiv verksamhet här, genom våldsattacker eller infiltration i domstolar och myndigheter, visar med all önskvärd tydlighet att vår motståndskraft inte är starkare än sin svagaste länk.
Så hur skapar vi motståndskraft framåt? Hela 62 procent av barnen i ekonomisk utsatthet har minst en utrikesfödd förälder. Kommer de att offra sina liv för ett land, en välfärdsstat de knappt kan sägas ha varit del av? Skulle inte tro det. Så tydliga krav på självförsörjning för alla som kan arbeta, parat med tydliga krav och höga ambitioner kring språkinlärning, studier, meningsfull fritid och hederlig vandel måste därför vara några av de mest godhjärtade integrationssatsningar vi kan göra. För dessa barn. Och för oss andra. Så att alla invånare både vill och vågar, lita och höra till vårt samhälle. Första steget på integrationsresan? Den kommande folkräkningen, som kommer att ge oss svaret på vilka som faktiskt utgör Sveriges invånare.
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.