När semestern tagit grepp om vardagen är det en ynnest att kunna släppa snabba analyser, tyckande och sociala medier som dominerar flödet en vanlig dag. Sociala media ter sig i vardagen oumbärliga, men under semestern finns det inget så meningslöst. De snabba kickar som Twitter, Facebook med flera är helt beroende av är inte lika attraktiva när vi går ner i varv. Det borde bli en läxa. Det uppskruvade mediatempot av idag är en negativ utveckling, men en som är svår att bryta.
De västerländska demokratierna är i stor utsträckning deliberativa demokratier, det vill säga att samtal, diskussion och förståelse är grundstenar. Men det nya medieklimatet är såpass hätskt att det görs allt mer omöjligt. Det skylls ofta på sociala medier, och de är knappast oskyldiga. Främst Twitter är en gyttjepöl av ovett, där alla former av samtal omöjliggörs av formatet. Men även vanlig media, med 24-timmarscykel och ständiga behov av åsikter, har skuld.
Det hela har knappast underlättats av den uttalade strategin att inte samtala med missnöjespopulister, vilket i ärlighetens namn sällan är det enklaste, då dessa mer än intresserade av smutskastning än av konstruktiva samtal. Det underlättas heller inte av att samtidens mest brännande frågor, invandring, utrikespolitik, brott och straff och i skrivande stund krisberedskap, är extremt polariserande. De kopplas samman med svek, förräderi och underlåtenhet. På ett annat sätt än exempelvis en skattereform ger de här frågorna de mest hätska kommentatorerna intrycket av en elit som antingen med berått mod eller ren naivitet sviker folket.
Sociala medier och nisch-medier präglas också av otålighet. Ta till exempel den allvarliga bristen på poliser runt om i landet. Den har lett till högt ställda löften om 10 000 fler poliser, på båda sidor blocken. Vi kommer således se en långsiktig satsning på polisen som kommer ge resultat. Men det tar tid. Pengarna ska kunna absorberas av myndigheten. Utbildningar måste starta. Praktikplatser förberedas. Det kommer ta tio år, men många upprörda röster kommer vara ständigt förbannade för att ingen löser det på tio dagar.
Tidigare misstag, exempelvis poliskrisen, blir oförlåtliga eftersom nätet aldrig glömmer. Skärmdumpar och citat kan få nytt liv varje timme på nätet. Ingen kommer undan en dumhet, vilket blir extra dumt i en tid då alla kan publicera sig. Ett skämt avsett för en privat krets kan brännmärka en offentlig person i flera år. Otåligheten går hand i hand med en oförmåga att förlåta, en oförmåga att inse att olika personer kan dela upp sitt liv i olika delar. Det går, till exempel, att ha olämplig humor och att sköta sitt jobb samtidigt. Det går att inse sina politiska misstag och försöka ändra på dessa utan att vara en hycklare.
Tyvärr blir det svårt att bryta utvecklingen, även om det vore önskvärt. Men vi borde försöka. Att vi lever i omtumlande tider är ingen nyhet för någon. Politiken präglas av stor osäkerhet, och medierna både avspeglar och spär på detta. Att häxjakter och anklagelser viner genom det offentliga rummet gagnar ingen. Eftertänksamhet, goda argument och sansade samtal däremot, gagnar alla och bygger demokratin och samhället starkt. En del av semestermentaliteten borde få följa med in när politiker, opinionsbildare och debattörer ger sig in i valrörelsen.