Läser du den här texten efter klockan åtta på fredagsmorgonen är de redan igång, den för dagen utökade arbetsstyrkan på begravningsbyrån Fonus. I morse samlades de på kontoret på Gamla Rådstugugatan i Norrköping för att gå igenom dagens uppgift – att tända ljus på gravar åt dem som inte kan.
På Fonus kontor på Storgatan i Valdemarsvik, Skönbergagatan i Söderköping och i Kalkugnsbacken i Finspång hölls samma typ av morgonsamling. Det delades ut listor över vilka gravar som det ska tändas ljus vid runt om i socknarna.
Intresset för Fonus kampanj har varit stor. Många har registrerat sig för den kostnadsfria tjänsten, som är ett bra exempel på den samhällsförbättrande kraft som finns utanför det statligas hägn.
Norrköpingsbördige Peter Trygg, som är regionchef på Fonus Öst, berättar: ”Under mina 30 år i dödens tjänst upplever jag att Halloween de sista tio åren med sitt uttryck satt fart på mycket. Vi har börjat ta tillbaka allhelgona. Att ha en helg eller dag för att hedra sina döda är en fin tradition att bevara och utveckla. Gärna utan pumpor".
Statistiken ger honom stöd. Enligt Svenska kyrkan besöker drygt var tredje svensk någon av landets kyrkogårdar under allhelgonahelgen. Ska vi tro en Sifo-undersökning med fem år på nacken kan besökstalen vara närmare 60 procent i en del län, som Värmland och Kalmar.
Att Fonus får hjälpa många att tända ljus ser dock Peter Trygg inte bara som ett uttryck för ett växande intresse för allhelgonahelgen. Det visar också på hur rörlig befolkningen är. Många bor långt ifrån familjens gravar och hinner helt enkelt inte tända ljus själva.
”Jag har själv tre gravar att hantera, min fru har fem, och de är utspridda. Jag ser vår kampanj som ett sätt att få folk att än mer engagera sig i sina gravar. Och det har börjat ske. Vi behöver ett återkommande tillfälle att få stanna upp. Vårda minnen och skänka en tanke åt det som varit förr och som gett nuet”, säger Trygg.
Det han är inne på är en av de mest grundläggande sakerna för ett land, bygd eller familj. Att vi håller samman dåtid, nutid och framtid. Att vi inte kan vara på väg någonstans utan att komma någonstans ifrån.
En som har fångat det här kanske bättre än någon annan är den finske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg. I dikten ”Vårt land” beskriver han hur banden mellan generationer skapar den väv som ett land är: ”Det var här sin fröjd det njöt, och det var här sin suck det göt, det folk som våra bördor bar långt före vår dar".
Att besöka en kyrkogård under helgen är även ett särskilt bra sätt att lära känna sin historia och bygd. I gravljusens fladdrande sken skymtar en annan tid – och vittnesmålen om det i form av namn, yrkestitlar, årtal och gårdsnamn står huggna i sten. Allhelgonahelgen är också en välbehövlig tid för reflektion kring något som angår oss alla – döden. Ett ämne som vi ofta annars tassar runt på tå kring.
För det är inte bara barn som fjärmas från berättelser om döden, även vuxna. Det går att leva ett liv utan att ha sett en avliden människa. Svårt sjuka och avlidna kan i stället hanteras av yrkesgrupper som har det som sin profession. Hemtjänst, sjukhus och begravningsbyråer sköter ofta det praktiska. För anhöriga kan det som återstår vara en stängd kista på en begravning.
Därför behövs allhelgonahelgen – för att vi ska reflektera kring döden, ett av livets stora ämnen. Men som vi ofta saknar ett språk för att prata om. Svenska kyrkan verkar svara upp mot det ökande intresset för att besöka kyrkogårdarna i allhelgonahelgen. På många håll öppnas kyrkor eller församlingshem upp för kaffeservering. Förhoppningsvis finns det då ofta en präst på plats att tala med.
Svenska kyrkans församlingars program för kaffeserveringar och minnesgudstjänster är i sig en imponerande påminnelse om den infrastruktur för själavård som täcker hela Sverige. Från Skedevid kyrka i norra delen av länet till Östra Eds kyrka i söder har kyrkan verksamhet i helgen.
Alla aktiviteter – från Fonus ljuständningar till kyrkans kaffeservering – påminner om hur mycket större än staten som samhället är. Den tendens som finns i Sverige att kräva politiska åtgärder för att lösa olika problem har sina starka begränsningar. Det finns mycket i livet som staten aldrig kan ge ett bra svar på, eller ska blanda sig i.
Allhelgonahelgen är ett tillfälle att vårda banden till nära och kära. Vi tänder ett ljus i det rum vi kallar tid – och det lyser upp livets stig för tidigare, kommande och nu levande generationer.