Aldrig är vi så mycket Norrköpingsbor som när en utomstående säger något nedlåtande om staden. Liksom vi aldrig är så mycket östgötar, svenskar eller till och med européer som när någon utanför flocken kritiserar densamma. Inget enar som ett gemensamt hot eller fiende, brukar det sägas (och därav också, sorgligt nog, att vi jordbor inte kommer enas förrän utomjordingar anfaller – upp till var och en att bedöma sannolikheten i det).
Just nu riktas strålkastarljuset mot de snabba utspelen från Vita Huset. Vem är vän och vem är fiende idag? Förhållanden förändras minut för minut. Oavsett läge i skrivande stund, kan konstateras att få bedömer utvecklingen som positiv. Oförutsägbarhet och nyckfullhet är sällan goda ting inom geopolitik, handel eller relationer. Det kan tyckas helt uppåt väggarna, men kanske kommer vi en dag tacka Trump. För mycket tyder på att hans taktlösa beslut och smaklösa uttalanden kommer leda till ett motståndskraftigare och suveränare Europa.
För knappt ett och ett halvt år sedan skrev jag en krönika i denna tidning om att Sverige bör göra upp med sitt motvilliga medlemskap i Europeiska unionen. Det då stundande valet till Europaparlamentet möttes med svalt intresse, liksom det mesta som hade med EU att göra – om det inte gällde någon fånig regel vi måste anpassa oss till. Inställningen var att vi i Sverige har koll på och gör det mesta rätt. Om övriga EU-medlemmar inte begriper det, så trist för dem.
Färre tänker nog så idag.
Det senaste årets globala utveckling har ökat vår kunskap och förståelse om att Sverige är litet och unikt. Färre ifrågasätter idag betydelsen av större, internationella gemenskaper. Lyckligtvis är Sverige medlem i EU och sedan ganska exakt ett år också i Nato. Den senare har ställt krav på oss gällande bland annat försvarsförmåga och infrastruktur, vilket är positivt. Naiviteten börjar ersättas av insikt om vikten av att tillhöra och värna pålitliga sammanhang.
Tror ni det var en slump att Kaj vann Melodifestivalen med ”Bara bada bastu”? Icke, det var en tydlig signal om att svenska folket känner sig närmare de lyckliga grannarna i öst än på länge. Just nu är Finland storebror i den svenskfinska relationen. Med beundran ser vi även hur danskarna står upp mot de amerikanska översittarfasorna gällande Grönland. Vi vill tillhöra samma klubb!
Aldrig förr har så många talat så mycket om Europa. USA, som den starkaste allierade, har börjat ruska på sig och visar med all önskvärd tydlighet att solidaritet numera kommer med en prislapp. Det medför att EU snabbt börjat försäkra sig om intern lojalitet. Trumps aggressiva handels- och geopolitik skakar Europa i de gamla grundvalarna. Ur bestörtningen kan emellertid något gott komma. Gudinnan kan resa sig.
För att citera EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen: Europa har allt som krävs för att rida ut stormen. Vi har varandra. Ger de sig på en av oss, ger de sig på oss alla. Alltför länge har USA stått för innovation, Kina för kopiering och Europa reglering. Det kan vara slutet på den eran vi bevittnar. EU tillsammans med Storbritannien (som förr eller senare nog kommer tillbaka) samlar sig och lägger gammalt groll åt sidan. Nu är tid för enighet. Stödet till Ukraina mot despoten Ryssland står starkt (undantaget Ungern), försvaret ska stärkas liksom energiförsörjningen, forskningen, infrastrukturen och konkurrenskraften rent generellt.
Kan Europa äntligen enas kring det som är viktigast – fred, frihet, demokrati och innovativ utveckling? Presidenten på andra sidan Atlanten må göra Amerika till en svagare global spelare, det är upp till amerikanarna att döma. Effekten här kan bli ett kraftfullt och världsledande Europa igen. Det är dags att visa att gammal är äldst.
Maria Björk Hummelgren är vice vd på Östsvenska handelskammaren.