Partiledare Nooshi Dadgostar har haft två tydliga projekt. Hon ska få V att växa igen och göra partiet regeringsdugligt. Dessvärre har det nu visat sig att dessa två mål står i konflikt med varandra.
Senaste tiden har frågan om Vänsterpartiets samröre med antisemitism blivit en rejäl följetong. Partist efter partist blir påkommen med grova antisemitiska uttalanden. Det hela har lett till att Judiska centralrådet har beslutat att sluta bjuda in V till sina minneshögtider eftersom man anser att partier har strukturella problem med antisemitism.
Att detta är uppenbart för var och en hindrar förstås partiledare Nooshi Dadgostar från att bli mycket upprörd. Hon menar att V:s ledning har agerat skarpt och tydligt i alla de fall där antisemitism har förekommit i partiet. Det är kanske att ta i. Även om partiet har gått så långt just de senaste veckorna att de har inlett uteslutningsärenden mot flera öppet antisemitiska företrädare.
Såväl Dadgostar som partisekreterare Aron Etzler har förklarat att antisemitism är fullständigt oacceptabelt i Vänsterpartiet. Tidigare partiledaren Jonas Sjöstedt har också gått ut och sagt att det behöver göras mer för att rensa ut antisemitismen i partiet. Till ledningens försvar ska sägas att det här är ett osedvanligt tydligt och kategoriskt ställningstagande för partiet. Förhoppningsvis är det ärligt menat. Om så är fallet är det väldigt hastigt påkommet och ledningen kommer att ha att göra ett bra tag.
Det är bara månader sedan Jonas Sjöstedt själv delade ut Angeredspriset, ett pris som delas ut av Vänsterpartiet i Angered, till Enhetsfront för Palestina. Utöver att vara V i Angereds egen organisation skanderade pristagarna "from the river to the sea" från scenen samtidigt som Sjöstedt stod bredvid och hade det bra. Då sade han ingenting. Nu säger han att man måste göra mer. Så oerhört trovärdigt.
För en månad sedan uppmärksammade Sofie Löwenmark att vänsterpartisten Nousir Sayed Nousir, för övrigt aktiv just i Angered, har en lång historia av uttalanden som borde utesluta honom från alla civiliserade sammanhang. Han har hyllat barnbrigader, Hamasmartyrer och islamistgrupper. Var är uteslutningsärendet mot honom?
Varför har det blivit så här? Hur kan Vänsterpartiet ha blivit så infiltrerat av antisemiter. Svaret är enkelt: partiet har välkomnat det. Något som blev väldigt tydligt i EU-valet tidigare i år.
Nästan hälften av väljarna i Rosengård i Malmö röstade på V. I förra valet var det drygt tio procent. Också i Hjällbo i Göteborg fick V nästan hälften av rösterna jämfört med drygt 20 procent förra gången. I invandrartäta området Dalaberg i Uddevalla fick V 8,2 procent av rösterna 2019. I år 37 procent.
Det går inte att förklara Vänsterpartiets succéval enbart med att det var Jonas Sjöstedt som toppade listan, även om det gjorde stor skillnad i hans hemkommun Umeå. Vänsterpartiet gick till val på en fråga de kämpat att göra till sin: Israel/Palestina. Och säga vad man vill men Vänsterpartiet har inte varit otydligt med sitt ställningstagande. Och de fick en massa röster på det.
För att inte riskera några av de rösterna har man heller inte tagit tydligt avstånd från antisemitism. Man vet att det är ett utbrett fenomen i dessa väljargrupper där många kommer från länder med institutionaliserad, statsunderstödd antisemitism. Och nu får man betala priset för det.
V verkar inte ha räknat med att detta skulle bli en hygienfaktor i svensk politik. Att det plötsligt skulle krävas att man håller rent mot rasism i alla dess former – även sådan riktad mot judar. Men så är det lyckligtvis. Och den nya flodvågen av uppmärksammade fall av antisemitism inom Vänsterpartiet har nu effektivt blivit en barriär mot partiets deltagande i en rödgrön regering.
Centerpartiet var i och för sig rätt avståndstagande mot V redan tidigare, men partiet har inte tagit helt avstånd från ett samarbete. Nu har dock partiledare Muharrem Demirok slagit igen den dörren helt. Det går inte att samarbeta med ett parti när det "ges uttryck för den här sortens åsikter", säger han.
Plötsligt sitter Dadgostar fast i en rävsax hon själv har konstruerat. Hon stängs ute från den plats hon verkligen vill komma till: Rosenbad. Och i ett desperat försök att åtgärda det tar hon avstånd från många av de väljare som just nu bär upp partiet.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.