Ekonomiskt oberoende är knappast något för de flesta att sträva efter. Men ekonomisk självständighet – det är en frihetsfråga som så många som möjligt bör ha förmånen att uppleva. Därför är den ekonomiska ojämställdheten mellan könen som de allra flesta kartläggningar pekar på problematisk. Nu senast var det SACO som beskrev hur kvinnors livslön överlag är påtaligt sämre än männens. Enligt många grundläggs det som på sikt blir rätt stora skillnder i 30-årsåldern, då när de allra flesta maxar livet genom att bli föräldrar parallellt som karriären har en chans att ta fart.
Det är kanske inte den enda förklaringen – men det ger ändå skäl att fundera kring det här med föräldraförsäkringen och det är bra att diskussionen nu verkat dra igång på allvar.
Men den är svår att navigera i. Inte minst för alla oss som gillar frihet och valfrihet. För att det är familjerna som själva vet vad som är bäst för dem är givet, och i stort gör dagens föräldraförsäkring det möjligt. Medför då ett sådant medvetet fritt val att omkring 70% av föräldraledigheten och VAB-dagarna tas ut av mammorna må väl det egentligen vara hänt. Då är det ju heller – diskrimineringslagstiftning i all ära – egentligen inte märkligt att denna tid från jobbet ger sämre utslag i lönekuvertet. Men när mammor sedan också i högre utsträckning jobbar deltid och mycket tyder på att ansvaret för övriga delar av familjerelaterade sysslor fördelas på liknande sätt. Tja, hur mycket föräldraskapet än må göra för effektiviteten, rimligen påverkar individens totala arbetsbörda den yrkesmässiga utvecklingen.
Valen har helt enkelt ofta en prislapp, och försämrar sannolikt chanserna till ekonomisk självständighet. För dem som lever i ett traditionellt parförhållande med medelinkomster slår kanske inte den inkomstsänkning som ett deltidsarbete och/eller arbetsfrånvaro innebär speciellt hårt. Effekterna kommer ju först senare. Inte minst framåt pensionsåldern. Dessutom för fler när normen riskerar att drabba kvinnor som grupp.
Tid med sina barn är nu för de flesta ovärderligt. Så visst bör valet att låta annat stå tillbaka vara fullt möjligt. Kanske till och med uppmuntras. Men frågan hur den statliga finansieringen ser ut är i viss mån en annan. En mer individualiserad föräldraförsäkring riskerar visserligen att sätta de (oftast kvinnor) som tar huvuddelen av jobbfrånvaron i en än sämre sits – då de i så fall står helt utan egen inkomst. Å andra sidan kanske valet då blir mer medvetet – och tas med ett större mått av självständighet. Och ja, kanske kan det minska risken för några att oreflekterat välja utefter förväntningar snarare än sig själva.
Än mer kompliceras så klart diskussionen av den om förskolan som ju måste föras parallellt. En stramare föräldraförsäkring kan för många göra att introduktionen till statligt organiserad omsorg måste tidigareläggas - i en tid av stora barngrupper och personalbrist. Föräldraförsäkringen har dessutom andra utvecklingsbehov; Dagar som kan tas ut innan barnet är fött, exempelvis, bör rimligen reserveras till det – inte minst för att minska behovet av sjukskrivningar under graviditetens sista tid. Föräldrapenningsdagar som räcker fram till skolåldern förenklar visserligen möjligheten att hantera lov och planeringsdagar, men det är väl egentligen inte avsikten. Och framförallt bör det självklart vara lika enkelt för egenföretagare att nyttja sina möjligheter till föräldraförsäkring som för dem med traditionella anställningar.
Tja. Det är inte svårt att förstå varför diskussionen är svår att ta. Men det får inte göra att någon väjer för den. För i år beräknas en bra bit över 100 000 barn födas i Sverige. Vi har allt att vinna på att de går en framtid till mötes där möjligheterna till frihet är reella.