Det är vår i luften och vaccineringen är igång. Det skapar hopp, även om de flesta också upplever en otålighet. Känslan av att pandemin har varit över oss alltför länge och att boten dröjer är stark. Vad kan krisen få för följder?
Regeringen tillsammans med Folkhälsomyndigheten fortsätter att mana till mer försiktighet för att minska trycket på vården. Det är förmodligen tyvärr helt nödvändigt att påminna om igen och igen. Men behovet av att göra lättnad i regelverk i framtidens normalläge är också viktigt att komma ihåg.
Mycket har ändå fungerat bra under krisen. Innovationer och kreativitet har både prövats och gett resultat. Vi näthandlar vår mat och får den utskickad av restauranger som ställer om för att fungera med detta upplägg. Nu när våren kommer kan uteserveringar öppna, vilket skapar bättre förutsättningar för umgänge i friska luften och bättre affärer för restaurangerna.
Flera kommuner, bland andra Norrköping, Linköping, Göteborg och Stockholm, har infört avgiftsbefriade ansökningar om serveringstillstånd för restaurang- och hotellnäringen. Dessutom slopas markhyrorna för att underlätta ytterligare. Förhoppningsvis kan fler kommuner i landet inspireras av detta.
Oftast tycks det dock lättare att införa nya regler än att lätta på dem. Man kan påminna sig om kvardröjande effekter från andra kriser. Vi har numer rigida säkerhetskontroller på världens alla flygplatser efter 11 september, vilket tyvärr verkar behövas. Men man bör ändå fråga sig om de långa köerna inte kunde kortas och processen effektiviseras?
En annan aspekt är den ökade övervakningen. I början av pandemin var det populärt att hänvisa till rörelsemönster genom vår mobildata. Rör sig medborgarna farligt nära gränsen? Ska vi i så fall stänga den?
Utomlands ser vi exempel på kontaktspårningsappar som antingen har säkerhetshål eller har missbrukats. Nu diskuteras så kallade vaccinpass för att få resa. Kommer de att försvinna eller permanentar vi nu krav på att dela med oss av känslig hälsodata till höger och vänster?
Historikern och författaren Anne Applebaum varnade redan i fjol i The Atlantic att pandemier historiskt sett har lett till en ökning av statens befogenheter. Även om krishanteringen behövs just nu är det problematiskt om nödlägesbefogenheterna fortsätter när nödläget har upphört.
Sett till Applebaums invändningar mot politisk krisstyrning är Sverige ändå ett land som sticker ut. Här har det inte rått samma självklara konsensus som i övriga delar av världen om nedstängning med utegångsförbud och ökad övervakning. Andra länders nedstängningar har dessutom vacklat fram och tillbaka på ett inkonsekvent sätt. Man har trott sig ha kontroll nog att öppna och har sedan behövt stänga igen, till mångas förtret.
Det är svårt att säga exakt vad som är rätt och fel under coronapandemin. Men det är bra att påminna sig om faran med frihetsinskränkningar och att dessa kan, men inte bör, fortgå även efter krisen. Samtidigt kan vi se till det positiva i att flexibilitet för marknadsekonomin kan underlätta för problemdrabbade verksamheter. Öppenheten för att ta bort hyror och förenkla byråkratin för uteserveringar gläder både verksamheter och besökare. Det är just sådan hoppfullhet vi behöver för att orka hela vägen igenom.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare, aktuell med ”Den tidlöse resenären. Rainer Maria Rilke” (Carlsson).