Sverige måste med full kraft anpassa sig till den verklighet som vi genom Rysslands krig blivit varse. Den ryska invasionen och kriget medför dessutom i sig hot mot stabilitet och säkerhet över hela Europa. När vi tar del av rapporterna om striderna kring olika städer, om terrorbombningarna och de ryska krigsbrotten finns det skäl att påminna sig om att kriget bottnar i de krav som Putin ställde gentemot hela Europa. Det handlade om en uppdelning av intressesfärer där inte bara Östeuropa, utan också Norden, och framförallt Sverige och Finland påverkades. Kriget i Ukraina för med sig en större hotbild än den som i dag drabbar det ukrainska folket.
Veckorna innan den ryska invasionen genomförde Ryssland en regelrätt Anschluss av Belarus som idag är, i all praktisk bemärkelse, är en del av ryskt territorium för krigföring och ett hot mot andra länder. Det gäller inte minst Polen och Litauen som båda omgärdar den ryska enklaven Kaliningrad vid Östersjön.
I en annan del av världen ser vi hur Kina efter den fullständiga elimineringen av Hongkongs självständighet nu blickar allt mer aggressivt på Taiwan. Den krigiska aggression vi nu ser ske mot Taiwan kan, om den omsätts i någon form av väpnad handling mot Taiwan, ge svallvågor in i den globala ekonomin. Kina må ligga långt bort men kinesisk påverkanspolitik och kinesiska krav finns i dag över hela världen och påverkar även Sverige.
Lägg till detta Irans aggressivitet mot andra länder i Mellanöstern och det pågående kriget i Syrien sett i en värld som inte bara är orolig eller oförutsebar utan som är direkt hotfull med hot som på olika sätt redan i dag omsätts i handling.
Det är mot denna bakgrund välkommet att Sverige till slut ansökte om medlemskap i Nato, men i grunden oförlåtligt att det dröjde först till klockan kvart över tolv med konsekvensen att vi idag bara är ett ansökande och inbjudet land, inte fullvärdig medlem. Hade vi idag varit medlemmar hade vi varit inbäddade i den säkerhet som gemensam försvarsplanering ger. Nu har vi ett antal länders inofficiella säkerhetsgarantier, vilket är viktigt nog, men det är inte tillräckligt.
För att reparera dessa decennier av verklighetsflykt krävs nu tre saker.
För det första måste vi göra det vi själva kan genom att stärka det svenska försvaret så snabbt som det är möjligt. Vi bör omgående uppnå en anslagsnivå till det svenska försvaret på två procent av BNP. Det är nu det pågår ett krig i Europa och det är nu vi måste stärka svensk säkerhet. Regeringens undanflykter att det inte är möjligt är med förlov sagt trams. Det är sant att det tar lång tid att bygga upp nya förband men det tar inte lång tid att rusta befintliga förband med den moderna utrustning de förutsätter. Det tar inte lång tid att inköpa nya och moderna vapensystem och det tar inte långt tid att bygga upp den svenska beredskapen vad gäller ammunition, övningar, flygtid och löner som behåller piloter och all den viktiga personal som försvaret består av.
För det andra måste vi klargöra vårt fullständiga engagemang i det kommande Nato-medlemskapet. Det gör vi genom att planera vidareför det svenska försvarets uppbyggnad, för dess strategiska förmåga att verka över hela Östersjön och Nordkalotten liksom till stöd i våra grannländer. Det kräver en regering som är helhjärtad för medlemskapet, inte en som är kluven i en central och avgörande fråga för svensk säkerhet. Än mindre en regering vars ledamöter tillhör partier vars företrädare hyllar terrorgrupper som hotar våra allierade.
För det tredje måste vi utveckla svensk ekonomi och säkerhet inom ramen för Europeiska unionen med sikte på att stärka den transatlantiska länken inom alla de områden som krävs för att den fria världen ska kunna stå enad mot auktoritära regimer som använder våra länders öppenhet för att underminera vår säkerhet. Sverige bör vara ett land som går i täten för Europas digitalisering där vi går hand i hand med USA för att säkra en öppen världsekonomi och vi bör initiera ett försvarspolitiskt samarbete så att Natos europeiska ben kan stå starkt.
Vi lever i en tid där vi inte har råd att låta illusioner riskera vår säkerhet. Vi behöver en säkerhetspolitik värd namnet som värnar frihet och demokrati tillsammans med svensk säkerhet.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.