Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna ska troligen styra i Söderköping de kommande fyra åren.
Sittande kommunalrådet Martin Sjölander (M) motiverade det i NT: ”Det verkar som om vi kommer få fyra utmanande år då det händer mycket i vår omvärld. Då behöver vi ha ett kraftfullt majoritetsstyre som kan samarbeta och samspela.”
Det Sjölander säger är det blir en lokal samlingsregering. En sådan man har i riktigt oroliga tider. Men vad gör tiderna så oroliga att de politiska motpolerna S och M behöver samla sig?
Visserligen har M och S en historia av samarbete i Söderköping. Men det gick inte så bra den gången. Efter gemensamt styre mandatperioden 2014–2018 backade S kraftigt. Något som följer en av politikens naturlagar – att väljarna ogillar när de klassiska motpolerna i det politiska landskapet går ihop.
Tyskland är ett exempel på fullt hur illa det kan gå när Socialdemokrater och dess motpol på högersidan, i det fallet Kristdemokratiska CDU, går samman. I Tyskland har båda partierna tagit rejält stryk av att rollen som ledande oppositionsparti har lämnats till andra partier.
Mycket talar för att det i Söderköping kan gå likadant. Den stora vinnaren på att M och S regerar är Sverigedemokraterna, som i antal röster seglade upp som kommunens näst största parti. Störst är M. Tredje störst är S.
Nu får SD chansen att ta positionen som det ledande oppositionspartiet. Att bli alternativet till styret. En position som Centern även lär försöka sig på, och som gynnat partiet tidigare.
Till skillnad mot tidigare mandatperioder verkar dock SD i Söderköping ha börjat få ordning på sin organisation. Ett uttryck för det var att SD:s gruppledare Annelie Sjöberg i NT berättade att hon och riksdagsledamoten Aron Emilsson var de som skött förhandlingarna efter valet.
Aron Emilsson är något av en doldis lokalt, men desto mer nationellt känd. Han sitter i SD:s partistyrelse och fick efter valet den tunga ordförandeposten i riksdagens utrikesutskott. Men det väsentliga i det här sammanhanget är att han numera bor i Sankt Anna, och kan bidra till professionell styrning lokalt.
Hur kommer det sig då att M och S ändå vågar gå ihop, när det lär leda till att ett av partierna marginalisera i nästa val? Svaret kanske finns i det Martin Sjölander sa – att det är skakiga tider.
Men utvecklingen som tvingar fram samarbetet är nog inte den säkerhetspolitiska eller ekonomiska. Den typen av kriser har funnits förr. I stället är nog krisen för S och M att i Söderköping och många andra kommuner har SD och andra lokala partier växt sig stora. Det rubbar den gamla ordningen.
Den politiska kartan ritas om i många kommuner. Och när S och M hanterar de nya förutsättningarna genom att gå samman driver de än mer på utvecklingen, då rollen som oppositionsparti lämnas fri.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.