Återigen våld på våra östgötska gator. Ena dagen blir en ung kille skjuten på Nygatan i Norrköping. Knappt ett dygn senare ses en gängledare bli mördad i Linköpings Berga. Vansinnet och gränslösheten förbluffar oss alla.
Just gränslösheten gäller inte bara beteendet, utan även den geografiska spridningen av denna vettlösa våldskultur. Vid det här laget har Sveriges internationella rykte fått sig en törn till följd av gängkriget. Så pass att även våra mest lojala vänner börjat dra öronen åt sig. Norge och Danmark, våra närmsta grannländer, ser hur våldet och de svenska gängen etablerar sig även där. Och de är inte särskilt nöjda, vilket de tydligt ger uttryck för i mycket kritiska ordalag beträffande Sveriges saktfärdiga hantering av situationen genom åren.
Danmarks justitieminister Peter Hummelgaard (s) säger sig redan för fjorton år sedan ha varnat då ansvariga svenska politiker att utvecklingen skulle bli svår att bryta om det inte togs krafttag. Vad gjorde de svenska partikollegorna då? Pratade – om vikten av att ”vända på alla stenar”. Man tvivlar på att de faktiskt alls vände något. Och om så skedde, var det uppenbarligen inte rätt stenar.
Hos våra grannar däremot, är det handling som gäller. I Norge samlas olika samhällsaktörer i ett fokus på förebyggande insatser – för att skydda barn från att hamna i klorna på gängen, och för att ge avhoppade kriminella en bra återstart som hederliga medborgare. I Danmark har länge förts en stram rättspolitik för att komma åt tidigare gängproblem, och när våldsverkarna nu förflyttar sig över Öresund tar man omedelbart krafttag. Kontrollen vid gränsen mot Sverige skärps, visitationszoner införs i Köpenhamn och man kräver motsvarande krafttag från svensk sida.
Det handlar inte om några högtflygande, magiska universallösningar, utan snarare om rim och reson i kombination med exekutiv förmåga. Att orka gå från ord till handling.
Och, inte minst! Att arbeta långsiktigt i det lilla, långt bort från spektakulära rubriker – i alltifrån barnens uppväxtvillkor, till att skruva på lagars och reglers träffsäkerhet i den verklighet som faktiskt råder.
Sveriges nuvarande regering har gått från klarhet till klarhet när det gäller rättspolitiska reformer. Ifråga om förebyggande insatser finns mer att uträtta. Eller kanske finns i en borgerlig regering idén om att samhället är större än stat och kommuner? Att det krävs en by för att uppfostra ett barn, alltså att alla samhällets aktörer behöver samverka och prioritera barn och ungas uppväxtvillkor om vi ska lyckas?
Då spelar lokala förebilder en stor roll. För det är inte i de braskande rubrikerna eller glamourösa bilderna av gangsterkungar som unga ska hitta sina idoler. De som verkligen bör lyftas fram är hederliga familjeföretagare som driver sina restauranger, kiosker eller kemtvättar. Tränarna som i ur och skur möter ungarna för att hjälpa dem utvecklas till bättre spelare, och samhällsmedborgare. Och lärarna, som dagligen utgör ett ofta livsavgörande vuxenstöd i att rusta barn och unga för att möta vuxenlivet med alla dess möjligheter, krav och förväntningar.
Så. Även om våra östgötska tidningsrubriker allt oftare färgas svarta av våldet, ser vi emellanåt även små positiva glimtar av initiativ för att hylla, stärka och lyfta fram just lokala förebilder. Tur det. För inte sällan gömmer sig livets största magi i den lilla vardagliga, till synes obetydliga, tillvaron!
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.