Kirppu är en ihärdig försvarare av den biologiska mångfalden, och lika ihärdig kritiker av det nuvarande skogsbruket.
Det är ingen överdrift att påstå att han är nyhetsmedias favoritkaraktär att plocka in när man vill "balansera" åsikter från skogsägare och skogsindustrin. Men hur balanserade är då hans egna åsikter?
I SVT:s Aktuellt (4/9) handlar inslaget om konflikten kring bevarandet av gamla skogar, och letandet efter knärot av aktivister såsom Kirppu för att stoppa avverkningar. Han talar hängivet om den mörka kolflarnlaven, som växer på flera hundra år gamla kolstubbar.
Då frågar reportern: "Men är det så viktigt att den lilla arten finns?" Kirppu svarar med en motfråga: "Är det viktigt att den lilla människa som du är finns? Är livet på jorden heligt för oss alla, eller är det bara människans liv som är heligt?"
Reporterns fråga är nästan retorisk. Men svaret blir väldigt avslöjande. För många miljöaktivisters människosyn.
För vad händer om vi förlänger resonemanget att en människa är lika mycket värd som ett exemplar av alla de knappt 5000 arter som är rödlistade?
Är det då rätt att skydda ett exemplar av en rödlistad art med våld mot en människa? Djupekologin, den ideologi som brukar få ge namn åt värderingen att alla levande väsen har samma värde, brukar förespråka ickevåld. Men vi vet inte att så är fallet hos alla aktivister.
Och även om de inte förespråkar våld – vilken art väljer de att rädda om det står mellan människan och kolflarnlaven? Eller om det handlar om ett politiskt beslut som gynnar människans överlevnad men missgynnar 100 andra arter? Synen på människan som lika lite värd som vilken art som helst fordrar följdfrågor.
Och det är inte bara ett värderingsmässigt problem. Rent praktiskt innebär det att deras kamp aldrig tar slut. Det finns alltid andra arters överlevnad som kommer värderas högre än vår arts välmående och andra småttiga mänskliga saker såsom äganderätt och mänskliga rättigheter.
Frågan som behöver ställas är således när deras kamp är vunnen. Det är rimligen när ingen annan art riskerar att försvinna. Det kräver i sin tur att i princip all natur behöver skyddas mot mänsklig påverkan. Och att stora insatser för att skydda naturen ytterligare krävs. Det skulle innebära kraftigt mindre offentlig ekonomi, minskad välfärd och minskat välstånd.
Är en sådan röst verkligen en balanserande part i debatten? Media behöver släppa förälskelsen och börja ställa obekväma följdfrågor till de man lyfter fram i debatten.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.