Söderköpings befolkning minskar. Men det är högst blygsamt. Under första halvåret i år har kommunen gått från 14.626 personer till 14.609, enligt SCB. Det är en minskning med 17 personer.
Utvecklingen bekymrar det relativt nytillträdde kommunalrådet Martin Sjölander (M). I NT (24/8) kommenterar han befolkningstappet: ”Det är ju skatteintäkterna det handlar om, så för att kunna behålla en bra kvalitet på våra verksamheter så behöver vi växa. Det här är inte alls bra.”
Och visst har Sjölander en god poäng. Färre skattebetalare innebär minskande underlag för kommunal service. Men motsatsen – en allt större befolkning – är också förenat med kostnader. Så måste verkligen en kommun växa för evigt? Kan inte ett lika bra mål vara ett relativt stabilt befolkningsunderlag med jämn fördelning mellan åldersgrupperna?
I Sverige verkar det ha satt sig en idé om att alla orter måste sträva efter att bli rejält större. Söderköping är inget undantag. Det övergripande målet har under lång tid varit att växa så att det knakar. Hur det ska gå till och var expansionen av bostäder ska ske varierar. För omkring tio år sedan skulle utvecklingen ske runt Mariehov. Nu är det i stället Albogadalen som gäller. Konstanten är drömmen om en stor befolkning.
Men precis som att ett minskande skatteunderlag innebär bekymmer för en kommun, i och med att det tvingar fram neddragningar i servicen, så är det inte heller gratis att öka befolkningen.
Fler invånare betyder att kommunen måste satsa på skolor, omsorg och infrastruktur. Men dessa kostnader brukar inte bekymra politiken i lika stor utsträckning som lägre skatteintäkter.
Att växa innebär alltid ett visst mått av risktagande för en kommun. Ta bara svårigheten med att bestämma var en skola ska läggas. I Söderköping diskuteras exempelvis en ny skola i Alboga. Den har kallats ”skolan i skogen”. Tanken är att den med tiden ska komma att ligga centralt, i och med att samhället planeras att växa åt det hållet.
Det här resonemanget – att skolor ska placeras utifrån var en ort förväntas växa – är ett beprövat koncept. Om än ett riskfyllt sådant. När Sörbyskolan i Valdemarsvik byggdes för en herrans massa år sedan lades den mitt på en åker mellan samhället och E22:an. Tanken var att Valdemarsvik med tiden skulle expandera och skolan skulle komma att ligga centralt i det nya området. Men Valdemarsvik växte aldrig som det var tänkt. Och där ligger skolan mitt på åkern.
Att en ort växer för såklart mycket gott med sig. Men en växande befolkning betyder inte per automatik att kommunen får ekonomin i balans. Att expandera kostar på.
Edvard Hollertz är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.