Vi lever i utmaningarnas tid. För en del handlar det ”bara” om att dra in på aktiviteter och arbeta hemifrån. Andra förlorar sitt arbete. För många hägrar hotet om att mista en närstående. Alla utsätts vi på flera sätt för coronaviruset och hela världens fysiska och ekonomiska verklighet begränsas.
I framtiden kommer vi alla att ha minnen från den här tiden. Då vill nog de flesta minnas hur vi tillsammans kämpade för att göra vårt bästa. En del beter sig tvärtom och utnyttjar tillfället för att hacka datorer eller på annat sätt stjäla pengar eller information från andra. Det är beklagligt. Men det är inte dem som den här texten ska handla om.
I stället vill jag lyfta dem som gör en insats för att hjälpa och göra skillnad. Alla människor inom vården och på andra samhällsviktiga funktioner som varje dag arbetar med att försöka bekämpa hotet som pandemin utgör för oss enskilda, vårt samhälle och hela världen i stort.
Vi måste påminna oss om att dessa vi kallar hjältar också är helt vanliga människor. Det är nämligen något vackert och hoppfullt i det; att varje enskild människa kan göra något för att hjälpa till.
Samtidigt är vi alla just människor och även vardagshjältar vid fronten behöver vila. Vem tar över när de gör det?
Under en presskonferens den 31 mars talade Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke om coronavirusets grepp om arbetsmarknaden och de i skrivande stund 40.000 människor som hittills varslats om uppsägning. Han lade vikt vid att ”hastighet och kraftfullhet är viktigare än perfektion”. För just nu behövs snabba åtgärder och utbildningar för att tillgängliggöra så många händer och fötter som möjligt – inte minst i vården.
Det är lätt att bli uppgiven när man vid varje nyhetsinslag får höra om underbemanning i sjukvården. Då är det också viktigt att påminna sig om de insatser och det frivilligarbete som många människor är villiga att göra.
”Alla dessa ideella organisationer är en mycket viktig resurs och en kraftfull del i vår krisberedskap”, säger Dan Eliasson, generaldirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB har tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner kommit överens med organisationer inom civilsamhället att erbjuda frivilligstöd (25/3). Målet är att kunna erbjuda detta till samtliga 290 kommuner. Frivilliga resursgruppen (FRG) finns redan i 155 av Sveriges kommuner och att viljan att hjälpa till i samhället är stor är en glädjande insikt.
Erfarenheter från bland annat skogsbränderna i Västmanland och Hälsingland säger att myndigheterna tyvärr har svårt att ta emot all den frivilliga hjälp som finns. Men eftersom vi har planen, som redan påbörjats, och totalförsvaret numera är på väg tillbaka utbildas fler för insats i civilsamhället och det hela borde löpa på bättre framöver. Det är viktigt att dessa reservresurser inte slarvas bort i freds- och normalläge utan tränas och värnas även när vardagen rullar på som den ska.
Begränsningarna är påtagliga. Kanske framför allt i omvärlden där lagtvingande utegångsförbud råder och övervakning tillämpas alltmer. Förhoppningsvis kommer vi i framtiden veta att vår svenska linje med frihet under ansvar var det bästa för oss, vår frihet och ekonomi. I nuläget är det omöjligt att veta. Men låt inte ovetskapen hindra dig från att göra det bästa du kan trots rådande omständigheter.
Katarina O'Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess, författare och nyvald ordförande i Högerpressens förening.