Något av det roligaste jag vet är att läsa och skriva. Ibland har jag nästan svårt att förstå att alla inte delar mitt intresse. Samtidigt pågår diskussioner praktiskt taget dagligen om att vi läser allt mindre och använder skärmar – för annat än läsning – alltmer. Det analoga tycks förlora mot det digitala.
Men det ena behöver inte utesluta det andra, konstaterar Karin Svanborg-Sjövall, statssekreterare i Kulturdepartementet, i ett panelsamtal under Stockholms bokhelg den 13 maj (finns att se i efterhand via Axess TV). De digitala redskapen behövs också i undervisningen sida vid sida med böckerna.
Det ligger nog mycket i det. Samhället består av en blandning av flera generationer. De som fick se internet och skärmar dyka upp och faktiskt bli kvar, vi som fick lära oss att använda detta i tidig ålder och efterföljande generationer som matas med det per automatik. För den sista – och framtida – gruppen kan diskussionen förmodligen upplevas lite fånig, i stil med hur tidigare generationer skrattat åt föräldrars oro inför tevens intåg eller bilarnas förslappande effekt. Men det är kanske inte så konstigt att man känner oro?
För läsförmågan bland svenska fjärdeklassare har försämrats märkbart, enligt den internationella studien Pirls. ”Lyckas man inte i årskurs fyra är risken stor att man inte lyckas senare heller”, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson (SVT 16/5). Det är alarmerande.
Föräldrar behöver göra vad de kan för sina barn. Lärare behöver följa upp hur det går för eleverna. Ansvariga beslutsfattare måste ge lärarna verktyg i form av rätt stöd och resurser för att de ska kunna stötta där det behövs.
Då är det glädjande att höra politiken, via Karin Svanborg-Sjövall, tala om obligatorium med läslistor. För det är inte alltid lustfyllt och lätt att läsa och lära sig saker, påpekar Svanborg-Sjövall. Men för att barn och ungdomar ska hitta läslusten behöver de tränas i hur de tar sig dit.
Joel Halldorf, kulturskribent och professor i kyrkohistoria, har nyligen utkommit med Bokens folk (Fri tanke 2023) där han försvarar djupläsningen – den som går förlorad när vi läser på skärm.
Gör det något då? Ja, enligt läsforskaren Maryanne Wolf som Halldorf refererar till. Våra hjärnor tycks helt enkelt må bra av läsning med djup där vi går in i en text och gör avancerade tolkningar.
Men det är mycket som slåss om vår uppmärksamhet. Vi vuxna behöver hjälpa barnen att göra urvalet så att det inte bara blir klickbeten och roliga klipp som vinner uppmärksamhet. Läsning och digitala nöjen behöver inte utesluta varandra. Men om vi inte sållar blir risken att det digitala tar över, vilket vore synd och kanske rentav skadligt om man får tro Halldorfs bok.
Trots våra tråkiga nedåtgående lässiffror kan vi trösta oss med ett par saker. Sverige klarar sig relativt väl i internationell jämförelse. SVT skriver att ”endast fyra länder/regioner har ett signifikant bättre resultat än Sverige: Singapore, Hongkong, Ryssland och England. Sverige hör till en ’näst bäst-grupp’, med bland andra Finland, Danmark och Norge.”
Dessutom: På Tiktok tycks bokläsning (ja, riktig sådan) trenda! Det läggs ut bilder på läsande ungdomar med pappersböcker och man har bokklubbar på klassiskt manér. Kanske genererar det till och med en och annan skriven rad? Men vad vet jag. Jag tänker hur som helst fortsätta att läsa, skriva och försöka inspirera till detta.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.